Whataboutism – Telia

Whataboutism är inget skällsord utan ett alldeles utmärkt sätt att säga att ”du kanske ska städa utanför egen dörr” – för folk födda efter 1973 innebär uttrycket att ditt angrepp på mig skulle bli något starkare om du reflekterade över att du själv faktiskt gjort samma sak.

Whatboutism används dock gärna i debatter som kontraargument då den andra parten totalt tappat tråden och inte har argument kvar. De som däremot använder whataboutism som jag nämnde i exemplet ovan har allt att vinna.

I Svenska dagbladet den 5/2 står att läsa att hovrätten friar tidigare Teliachefer för mutbrott. Brottet underkändes därför att ”försvaret menar att diktatorsdottern [i Uzbekistan] inte var en mutbar person enligt lagen som gällde eftersom hon inte hade en formell befogenhet att utöva myndighetsutövning”. Detta beslut delades av såväl tingsrätt som hovrätt i Stockholm. Historien handlar alltså om en muthärva där Telia lär betalat tre miljarder kronor mellan 2007 och 2010 till ett bolag som kontrolleras av den dåvarande diktatorn Islam Karimovs dotter Gulnara Karimova. Detta ska enligt åklagaren har gjorts för att hon skulle hjälpa Telia att få tillgång till 3G och 4G licenser i landet. Telia har erkänt brottet och tvingats betala 7,7 miljarder i böter.

Då detta skedde ägde staten 37,3% av Telia. Jag kan inte Telia men innebär inte detta att 37,3% av de här 3 miljarderna betalades av dina och mina skattepengar? Jag drister mig till att fråga om inte de 7 miljarderna i böter också betaldes med 37,3% av skattepengarna? Det skulle i så fall bli en utgift på 3,73 miljarder av skattebetalarnas pengar vilket är nära 5% av hela sjukvårdsbudgeten för 2021 i en världsomfattande pandemi.

Jag kan ha fel. Pengarna kanske betalades av privata personer men frågan är också varför inte journalisterna på SvD näringsliv och Aktuellt fokuserat på det? Istället hade Aktuellt en fem minutare om hur framtida civilisationer ska förstå att de inte ska gräva upp kärnbränsle. Om de inte förstår det så har de troligen mycket större problem än lagrat kärnavfall.

Samtidigt har Svenska dagbladet haft en artikelserie kring friskolornas vara eller icke-vara (de ska inte vara). Att ta skattepengar för att ge privata koncerner vinst är helvetet. Döden och all dess omgivande farsoter. Det kan vi debattera. Men är det inte så att det här också handlar om skattepengar som går till ”fel” saker? Jag måste ändå säga att om skatter ger en fri skolmarknad med möjligheter till bättre utbildningar så tycker jag det är bättre än muthärvor i Uzbekistan. Sen kan vi debattera friskolor men nu tillåter jag mig att göra den whataboutismen och bara känner hur befriande dem är.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s