Aldrig en rättsstat styrd av känslor

Den här artikeln riktar sig till dig som i all hemlighet (just hemlighet) svävar på målet i din åsikt kring Lambertz. Alla andra kan hoppa över detta.

Jag talar i första hand till er som replik på er debattartikel i Svenska dagbladet en 28/3 där ni i några punkter går igenom några uppmaningar till eftertanke i fallet Lambertz och jag vill här bemöta dem:

  1. Ni frågar: ”hur kan vi tala om att likhet inför lagen gäller” med motfrågan: ”vilken annan tidigare våldtäktmisstänkt skulle få samma massmediala utrymme?”

    Likhet inför lagen är om jag förstår det rätt en rent juridisk term. Vad massmedia gör har ingenting med juridiken i sig att göra. Jag respekterar ert angrepp på massmedia – jag gör samma utfall dagligen – men om ni ska förstå massmedier så måste ni omedelbart lägga alla takar om likhet inför något överhuvudtaget åt sidan då massmedia handlar om att driva agenda, pengar och – idag – överlevnad. De är ingalunda en moralistisk måttstock i mer än att de försöker iklä sig den rollen då det passar. Jag vill gärna inskjuta det som bland annat drabbade frikände Lasse Kronér apropå massmedia. Eller frikände Fredrik Virtanen. Jag undrar ödmjukt om ni ansåg att massmedia gjorde sitt jobb mer korrekt där?
  2. Ni frågar hur Lambertz kan få föra sin talan i stort sedd oemotsagd? Nu ber jag er sätta alla känslor åt sidan och kalla fram logiken. Att föra fram någon oemotsagd tjänar syften. Populistiska såväl som ekonomiska. I efterdebatten framförs nu mycket kritik mot Lambertz, inte minst på de mycket mer starka sociala medierna. Men om vi ska vara helt ärliga här så låt oss titta på Greta Thunberg som i stort sett helt oemotsagd får föra fram sina visioner om en klimatistisk mardröm som faktiskt inte är korrekt.

    Jag ska inte trassla in mig i debatten om klimatet men de studier jag gjort under flera år visar att klimathotet är här på riktigt men det är inte i närheten av den nivå som framförs av klimatisterna. Med det sagt så vill jag påvisa att medier låter de som ska bära deras ideologiska agenda eller ren ekonomi få stå oemotsagd. Borde till exempel inte Joakim Ruist förtjänat något mer exponering för sin kontroversiella inlägg i migrationsdebatten?

    Det kan tyckas märkligt att jämföra Thunberg med Lambertz men den enda jämförelsen jag gör är den massmediala: medierna väljer på grund av olika agendor vilka som ska få föra fram sin talan o i vilken mån. Jag ber er notera att det ni just nu angriper är precis vad era meningsmotståndare som så skarpt kritiserar public service gör. Något jag i all ödmjukhet tror att ni lika skarpt ogillar.
  3. I artikeln framför ni att i den nationella trygghetsundersökningen framgår att cirka 452 000 personer uppger att de blivit utsatta för sexualbrott under 2019 men ändå anmäldes bara 23000 av dessa. Dessa 23000 var kvinnor ska tilläggas.

    Att uppge att man blivit utsatt för sexualbrott innebär inte att man blivit det då det bygger på just en upplevelse. Vad som definieras som sexualbrott framgår inte i artikeln men problemet är att det sällan finns klara bevis för vad som faktiskt ägt rum. Det gör saken ytterst komplicerad och det måste vi förhålla oss till så juridiken kan göra sitt arbete. Det här är också fallet med all annan diskriminering så som rasism. Upplevelser är en oerhört farlig väg att gå då vi diskuterar de mycket allvarliga brott som sexuellt ofredande innebär. I samma text fastställer ni att anledningen till denna tystnadskultur beror på att kvinnor anser sig misstrodda av rättssystemet då de väl anmäler ett brott. Det är i sig en mycket allvarlig anklagelse som ni inte anger källor på vilket förvånar mig då ni själva är jurister. Frågor som bör ställas är varför de känner sig misstrodda? På vilka anledningar och erfarenheter? Är det mätbart? Om juridiken ska vara Sveriges grundpelare för Sveriges rättsstat så duger inte upplevelser som bevis. Det gör saker mycket komplicerat och ibland också tragiskt men är det några som bör förstå detta så är det ju ni?
  4. Ni skriver i ett upprop 2017 (enligt er artikel) att ”företräder man lagen, är det passande att värna om densamma”. Det är också ett ganska allvarligt angrepp på den juridiska apparaten. Den angrips förvisso bland annat i Aron Flams podcast Dekonstruktiv kritik där han gästas av just en jurist (vars namn fallit mig ur minnet och som finns på ett konto som är inaktiverat – jag är ledsen för denna ofullständighet) som menar att det snarare är identitära krafter som tagit över i domstolarna. I er artikel så måste jag i ärlighetens namn säga att jag upplever spår av det.

Ni avslutar artikeln med att skriva: ”Vi är många som med raka ryggar och stort rättspatos kommer att höja våra röster och som vägrar att låta missförhållanden fortgå.” Det här gör mig rädd. Artikeln som sådan handlar om upplevda erfarenheter och massmediala observationer med vilka ni som jurister ”vill stå med raka ryggar och vägra fortgå”. Är det den rättsstat jag ska leva i? Att kvinnor ”med raka ryggar” ska döma efter att media låter en friad person uttala sig ”i stort sett oemotsagd”? Att kvinnor ”som vägrar låta missförhållanden fortgå” ska bygga sitt rättspatos på upplevelser som kan ha inträffat men inte kan bevisas i tillräckligt stor utsträckning? Är det en i samklang med ert valda skrå? Den staten liknar ärligt talat inget annat än DDR eller Nazityskland. Och det mest skrämmande är att samtliga 17 författare bakom artikeln är jurister och forskare och samtliga kvinnor.

Vad Lambertz anbelangar så skrev jag ett utkast som blev för svagt för ett helt inlägg. Men kärnan är tillräcklig för att adderas till denna text:

Vi har
– en frikänd troligen fly förbannad åtalad
– en målsägande som är åtalad för förtal i ett liknande fall

Om vi ser det från ett anti-Lambertzskt perspektiv:
Vi har
– en frikänd men troligen skyldig åtalad eftersom bevisbördan var för svag och som dessutom har kladdat på ett 20-tal kvinnor under sin livstid
– en målsägande som har rätt till sin upplevelse och som om det fanns någon rättvisa borde få upprättelse – inte minst för att Lambertz erkänner sexuella närmanden på ett 20-tal kvinnor och ingen reagerar!
– en pöbel som till stor del består av män med makt som håller varandra runt ryggen

Ni får gärna rätta mig men det är den uppfattningen jag skapat mig under de här dagarna av dessa två läger. Med det givet kan jag inte föra resonemanget på annat sätt än följande:

Om Lambertz är oskyldig vilket vi givetvis måste utgår från eftersom han i juridisk mening är det så har jag all respekt för att han är rasande på den här kvinnan. Hon har ljugit och haft möjlighet att förgöra hans liv likt det som skedde kring Martin Timell. Hennes sak styrks heller inte av att hon står åtalad för förtal och dessutom varit involverad som målsägande i tre liknande fall på fyra år.

Om Lambertz skulle vara skyldig så finns inte tillräcklig bevisning mot honom. Då är det också så lagen fungerar. Den är inte patriarkatisk skriven för att sätta dit kvinnor utan skapad för att upprätthålla ett rättssamhälle. Vissa av våra lagar är omoderna och vissa av dem verkar man kunna skriva om illa kvickt medan andra kräver år av utredningar. Men vi kan inte åsidosätta lagen. Det vore att störta rättssamhället i bråddjupet. Att den däremot svajar betänkligt i det nya paradigmet är vi nog ense om än av skilda anledningar.

Att Lambertz ofredat kvinnor, eller som han säger, ”kladdat” på är en upplevd erfarenhet där ingen vet hur motparten tog det eller vad Lambertz gjorde. Här går upplevelser vitt isär. Jag är ingen jurist men om det finns lagar mot att ge en kram eller en blick så är han givetvis skyldig i juridisk bemärkelse men så länge det inte finns är han totalt oskyldig och det är upp till kvinnan att acceptera att lagen är skriven så och förhålla sig till sina känslor – alternativt skriva en motion. Vi kan föra debatten kring en förändring av lagarna i detta avseende men tills dess gäller det som är skrivet. I vår demokrati kan varje medborgare påbörja en sådan process. Den sker dock inte på Twitter.

Jag ursäktar inte , och det gör ej heller Lambertz i eftertänksamhetens kranka blekhet som jag förstår det, sexuellt ofredande dess rätta juridiska mening. Men frågan är med vilken rätt Lambertz belackare i sociala medier gör sig till domare? För om vi ser till anti-Lambertz falangen så bygger den på antaganden, upplevelser och upplevda sannolikheter. Lambertz är i juridisk mening frikänd och har kvinnan ljugit är han också med all rätt anledning att vara rasande med tanke på hur flera mäns livs ödelagts den senaste tiden där massmedia helt klart snarare stått på artikelförfattarnas sida – även då de frikänts. Att kvinnor tar chanser att sätta dit män i rena hämndaktioner är ett faktum som inte heller ska förminskas. Det vore sexistiskt – något jag antar artikelförfattarna också motsätter sig.

Jag välkomnar gärna en rättsprocess mellan Lambertz och kvinnan där de stämmer varandra men låt i så fall rätten sköta det. Låt oss hålla isär känslor och juridik i alla lägen för annars har vi en hotande diktatorisk stat och är det något jag ser som fara mot demokratin så är det ett sådant scenario.

Niklas – som blivit antastad tre gånger av kvinnor och som uppriktigt hyser en rädsla mot jurister oavsett kön som bygger anklagelser på upplevelser istället för juridik.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s