Drevet mot Soran förklarar 20-talet

Ingen vet om Soran är skyldig eller ej utom de påstådda offren och Soran själv. Det är inte det jag vill angripa här utan jag vill förklara hur Soran-gate (för allting ska vara en gate numer) förklarar hur den här tiden fungerar då det kommer till världsåskådning. Egentligen är det så jag vill förklara min filosofi: genom att ge klara exempel på det du upplever – inte med krångliga ord och svårbegripliga teorier som nästan all filosofi går ut på. Jag kryddar det gärna med humor eller starka känslor därför infotainement är den starkaste metoden att i dagens brus förmedla kunskap. För att förstå 20-talet behöver vi också förstå människan i den och den människan har varken tid, ork eller lust att sätta sig in i de djupa frågorna men de kan eventuellt tänka sig ha åsikter om en påstådd våldtäktsman. Nåväl. Vackert så. Det kan nämligen förklara filosofiska aspekter av vår nutid.

Eftersom debatten om Soran är så kännetecknande för samtiden så har jag ägnat mycket tid åt att debattera Soran och på så sätt delge er vad det är som händer i debatten. Min inställning går att läsa här men i korthet går det ut på att Soran är oskyldig för rättsstaten fungerar på det sättet. De upprörda rösterna från främst kvinnor skriker då att han inte är frikänd – det saknas bara bevis. I en demokratisk rättsstat är det detsamma som att den misstänkte inte längre är misstänkt i juridisk mening:

Länk

Då man då återför argumentet att den misstänkte är oskyldig så länge inte motsatsen bevisats så tystna rösterna. Ni får gärna följa den över 200 långa kommentarstråden i debatten här där inte en enda röst lyckas stå emot det faktum att vi har ett demokratiskt rättsväsende. Då jag anför detta tystnar rösterna och passivt aggressiva likes följer istället på trådstartaren.

Så hur kan detta fortgå? Det beror på att en motreaktion i tiden som är ganska ung. Postmodernismen uppstod som en reaktion på modernismen. I korthet var det en reaktion mot kyrkan där vetenskapen tog mer plats istället för tron på himmel och helvete. Här börjar man också separera kyrka och stat (något Islam aldrig gick igenom vilket förklarar en hel del av den debatten men det får vi spara).

Eftersom alla krafter har en motkraft så slår alltid pendeln tillbaka vilket bildar det postmoderna-samhället som är vår nutid och präglat oss sen någonstans efter det andra världskriget. Där modernismen vill hylla sanningen och det absoluta så vill postmodernismen utgå från att allt är relativt – den så kallade relativismen.

Ur postmodernismen springer vad som kallas identitetspolitik. Notera att den alltså uppstår ungefär samtidigt och därmed också präglar hela vårt samhälle då den kom att bli dominerande eftersom det är en motreaktion och därför en dominant ideologi. I identitetspoltiken ingår upplevelser dvs din egna sanning. Eftersom allt är relativt så är din upplevda sanning mer sann än min upplevda sanning om det är så du vill ha det. Det här är alltså det samhälle vi har idag och som är på väg att förändras igen vilket jag strax kommer till.

Det här kallas relativism och du kanske känner igen det från BLM eller feminism.

I debatten kring Soran så ser vi nu det här tydligt då vi pragmatiskt framför argumentet att Rättsstaten ska döma och då den dömer lyder lagen att den misstänkte är frikänd och att beakta som oskydlig till motsatsen bevisats. Det är nu de postmoderna rösterna höjs och skriker att det istället är deras sanning som ska gälla. Soran kan vara skyldig för det saknas bara bevis. De vill helt enkelt att deras upplevda känslor ska vinna över ett lagstadgat rättssamhälle. Deras sanning är viktigare än din eller Sorans oavsett bevis. Det här kallas alltså relativism och ingår postmodernism. Du kanske känner igen det från mängder av andra debatter inom BLM, feminism med mera.

Den största kritiken mot relativism är den att: om det inte finns en absolut sanning så är sanningen om att det inte finns någon absolut sanning inte heller sann och där faller hela relativismen på sin första tes. Med det här kan man – om man orkar – fälla alla som menar att Soran ändå är skyldig så länge vi utgår från vårt definierade rättssamhälle och demokrati. Resultatet blir kvinnor som likear de som ursprungligen riktat drevet mot Soran och ett totalt tyst kommentarsfält där du förklarat ovanstående. Talande – inte sant?

En av postmodernismens stora problem är offerkulter. Den är inte direkt kopplad postmodernismen per se men har existerat i modern tid i former som tex stalinism och nazism. Den kännetecknas alltid av att ledarskapet mynnar ut i att själva ledarskapet rikats mot att hata en gemensam fiende, istället för att likt Moses, ta ut en riktning och bygga något konstruktivt tillsammans med sina följare. Offerkulten ser vi i bla BLM, den moderna feminismen och inte minst i dessa drev mot kända personer. Offerkulter uppstår då vi inte har en naturlig ledare att gå till. Det nya paradigmet har via Internet plattat ut alla hierarkier så det inte finns några ledare kvar. Vi har knappt musikidoler i den bemärkelse som existerade pre-internet. Det här är ett stort problem och en given grogrund för offerkulturer (betänk då Kamela Harris – vice president i ett land som står på randen till inbördeskrig – menar att hon ska pleasa ALLA offerkulturer (videotweet innan valdagen 2020) – fattar ni vart det kommer leda?). Vill ni förstå mer av hur internet totalt förändrat samhället och att det har hänt förut i tiden så skriver jag om det här.

En av postmodernismens stora problem är offerkulter.

Soran-gate, Martin Timell-gate, BLM, klimataktivism, HBTQ+en ziljard bokstäver med mera med mera med mera, kan alltså hända av anledningen att vi lever i ett postmodernt samhälle som skapats för cirka 70 år sedan. Av den anledning genomsyrar de här tankarna hela våra akademier (vänligen läs på om kvoteringar, feminism, sk antirasism i våra utbildningsväsenden så långt ner som till förskolan, en skrämmande läsning för oss pragmatiker), politiker (vänligen lyss till Miljöpartiet eller beakta att Vänsterpartiet har 10% av väljarstödet med en politik som i partiprogrammet mellan sid 30 och 40 förespråkar möjligheten att gripa makten med vapen eller att företag av arbetarna bör berövas sina livsverk om de – gud förbjude – blir för rika. På ytan är dock vänsterpartiet mer för offerkulten) eller den sista tunga stenen som det gamla paradigmet vilade på: medierna (vänligen lyssna till SVT, SR och TV4 eller läs Dagens Nyheter. Inse sen att SR, SVT och Aftonbladet uppbär skattemedel och läs då gärna den politiska chefredaktörens Twitter för att se den opartiska hållningen i debatten).

Det här nya paradgimet kallas informationalismen. Det inleddes med internet och bygger på att informationen slår kapitalet. Att ha tillgång till information är den nya maktfaktorn. Beviset heter Google, Youtube och, Facebook. I kaoset som uppstår då dessa gamla maktfaktorer faller därför att internet med sin platta struktur slår ut makthierarkier så uppstår oförståelse. Där bildas också ett nytt klassamhälle som består av nätokrater och konsumtariatet. Kort sagt är nätokraterna den nya överklassen som förstår det här paradigmskiftet och använder internet till att bilda nya digitala nationer vilket också upphäver de gamla nationerna per definition. Konsumtaritatet är de som inte orkar, vill eller kan sätta sig in i den nya klassen och därför stannar kvar i ett konsumtionssamhälle utan ledare där nya offerkulter bildas och blir det nya samhällets botten.

För att förstå nätokratin och för att uppgå i den krävs bildning. Det är också grundläggande för den nya arbetsmarknaden. Här kommer samhället utan att ens be om det avkräva ton av ansvar då AI står runt hörnet. Det kommer obönhörligen kasta in folk i de två klasserna men det fina är att du för första gången världshistorien kan välja klass därför att du har internet. Med internet kan du bilda dig gratis och därmed informera dig. Det ger dig då möjligheten att välja klass eftersom information är nyckeln till informationalismen som kommer radera ut postmodernismen – i alla fall i den nätokratiska klassen.

Detnyaparadigmet.com är en plats där jag ägnar hela min tid åt att försöka nå de som vill förstå, det övre skiktet av konsumtariatet, för att få med dem i nätokratin av den anledningen att jag vill minska längden på eran av kaos som detta nya paradigm givit upphov till. Det vill jag göra genom att försöka använda fenomen du känner igen så som en dokumentärfilm om Soran för att förklara det som sker på ett begripligt sätt. Ibland med starka känslor. Ibland med humor. Ibland med video eller musik. Men the bottomline is: jag vill få fler att förstå.

Har du orkat hit är du en av dem jag vill få med som nätokrat och då är du ovärderlig för det nya samhället och en trolig vinnare. Tillsammans kan vi få in fler att förstå. Vill du förstå mer eller få andra att förstå så vi tillsammans kan komma ut ur kaos tidigare och lämna över en begriplig fantastisk värld till våra barn så tycker jag du ska följa Det nya paradigmet nedan men framförallt sprida det till andra. Att resonera djupt leder i tider av kaos till att man tvingas göra uppoffringar. Dessa uppoffringar kan leda till att bli avskydd, förlora vänner eller till och med partners. Avsky har alla filosofer genom alla tider fått utstå och det är filosoferna som visar vägen i skymningen. Men det finns inget val om vi ska mildra fallet för vår eftervärld. Följ och dela bäste nyvunna nätokrat. Följ och dela.

Följ Det nya paradigmet på Twitter (lite råare, lite roligare), Facebook (lite djupare och ibland underhållande) och Youtube (the videofied paradigm – sakta växande)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s