Den svenska rasismen på arbetsmarknaden

Jag följer Rashid Musa, en svensk-somalisk debattör och aktivist om rasism och vad som benämns som islamofobi. Han blev ordförande för Sveriges Unga Muslimer år 2014. Jag följer honom för att jag är intresserad av att förstå olika typer av muslimers syn på det Sverige vi lever i. Jag har också hört honom i podcasts och tyckt att han hållit en hyfsad ton i sina sakargument men håller absolut inte med i flera sakområden. Mycket mer än så vet jag inte om honom än.

Härom dagen författade han ett inlägg som byggde på en rapport från länsstyrelsen där de kartlagt den svenska rasismen på arbetsmarknaden. Jag blev nyfiken på rapporten och gick igenom den och vill här delge er delar av den. Rapporten skriven av nedanstående författare Sima Wolgast, Irene Molina och Mattias Gardell bla mottagare av Leninpriset 2009. Jag utgår från att rapporten är skattefinansierad eftersom den givits ut på uppdrag av länsstyrelsen. Rapporten är från 2018. Sammanfattning:

Rapporten är 62 sidor lång och innehåller data kring afrosvenskars ställning på den svenska arbetsmarknaden. För att få en bild av vilket urval som gjorts så citerar jag ur rapporten:

Jag väljer att inte redovisa alla dessa data som rapporten presenterar då ni själva kan ladda ner pdf:en här utan nöjer mig med att ifrågasätta delar av denna skattefinansierade rapport för att sätta debatten i en någorlunda rimlig kontext.

Här följer mina, i all ödmjukhet ställda, ifrågasättande av sagda rapport:

Rasismen är troligen större än vad rapporten gör gällande

Hur har arbetsgruppen kommit fram till det och var finns redovisningen för denna teori? Den återfinns inte vad jag kan se. Det är ett ganska mastigt antagande att komma med utan ett enda bevis.

Definition av rasism och därmed också den svenska rasismen på arbetsmarknaden

Rapportens helhet ställer utom allt rimligt tvivel att rasism är orsaken till den data som presenteras på de 62 sidorna. Den datan visar att den svenska befolkningen har bättre löner, bättre chefspositioner, fler högstatusyrken, lättare att få jobb med mera än den afrosvenska. Jag ber er åter själva ladda ner och läsa rapporten. Det som fascinerade mig en aning var att den grupp afosvenskar som är födda inom Sverige ofta visade ett sämre resultat än de födda utomlands. Det var något som jag gärna hade sett utvecklas i rapporten men det finns inte något som tyder på att det är något som författarna vill undersöka.

Dessa 4 punkter är alltså en strategisk metod, eller teknologi som författarna väljer att kalla det, för att försvåra och utestänga afrosvenskar från arbetsmarknaden. Jag vill gärna att du som egenföretagare eller chef studerar hur dessa tre författare lägger denna skuld på dig i egenskap av arbetsgivare utan att, som vi snart ska se, på något sätt försöker analysera om detta är korrekt eller om det ens stämmer. Här skapar man en direkt koharent mellan data och analyser av vad som är teknologisk rasism.

Jämförelse mellan kvinnor och afrosvenskar

I ovanstående text belyser författarna hur patriarkala mönster med lätthet kan överföras till den teknologiska rasismen fentemot afrosvenskar. Det är svårt att tolka det på annat sätt än att kvinnor och afrosvenskar utsätts för samma diskrimineringsmönster beroende på att de är kvinnor och afrosvenskar.

Om man skulle tordas att se till ett annat argument än patriarkala förtryck till varför kvinnor till exempel inte söker vissa jobb eller chefspositioner så blir också hela överföringen fel för att författarna helt enkelt jämför kön med etnicitet. Det är lite som att jämföra en kaffekopp med en UZI. Men nu gör förvisso författarna inte några sådana anföranden eftersom deras argument bygger på att kvinnor och invandrare båda är utsatta för förtryck. Orsaken är, som vi ska se höljd i dunkel, men låt oss minnas de 4 punkterna för den teknologiska rasismen som kanske är reversibel då det kommer till kvinnor? Vem vet? Det finns ingen hejd på kreativiteten hos denna författartrio syns det mig.

Slutsatsen är att det inte finns någon slutsats

Efter långa vedermödor att förklara hur afrosvenskar på alla möjliga sätt diskrimineras på arbetsmarknaden så når ändå författarna till hemmahamnen och där förväntar vi oss det enda vettiga: en bild av hur Sveriges arbetsgivare kan utsätta en stor grupp svenskar för en sådan rasism som beskrivits i denna rapport och definierats i 4 klara punkter. Slutsatsen blir att rapporten inte svarar på frågan varför det ser ut så här eller hur det har gått till.

Alltså har en rapport för skattebetalarnas pengar ställts samman för att samla in data för att visa på skillnader mellan afrosvenskar och resten av befolkningen. Den har definierat den svenska rasismens grundvalar på arbetsplatser och konstaterat, dock utan bevis, att situationen ”troligen är värre än som beskrivs i rapporten”. Däremot har den inte lagt fram en enda saklig grund till anledningen bakom datan – vilket borde vara det arbete som är det viktigaste av allt. Samtidigt menar författarna att även om man inte kan förklara anledningarna bakom det här mönstret så är det ändå en 4-punkters rasistisk teknologi som råder hos den svenska arbetsgivaren med avseende på att få jobb, avancera på jobb och att ens kunna läsa sig till en förbättrad arbetsposition. Rasim. Punkt. Slut. Det är milt uttryckt dels en ganska allvarlig anklagelse och dels ett mycket destruktivt sätt att försöka föra en debatt som förtjänar en avsevärt bättre skattefinansierad grund att stå på än data och antaganden.

Var är bevisen för att rasism ligger till grund för afrosvenskarnas situation på arbetsmarknaden? Det kan finnas otaliga orsaker till varför det här uppkommer. Vidare görs inga jämförelser med andra grupper än ”övriga svenskar”. Man tar inte hänsyn till grupperingar inom den undersökta gruppen eller söker modeller för något annat än att datan beror på rasismens teknologi. Bakgrunder? Djupintervjuer? Analyser? Beteendemönster? Kulturella skillnader? Geografiska skillnader? (även inom grupperna där det kan vara oerhörda skillnader).

Allt är en sammanställd analys av SCB man tackar för i förordet. Det är allt. Och det ligger till grunden för att du som arbetsgivare med stor sannolikhet enligt författarna kan hysa rasistiska åsikter.

Jag har avstått att gå igenom rekommendationer och ”tidigare forskning” på grund av okända akuta smärtor i frontalloberna men ni får väl läsa själva.

Det här publicerar alltså Rashid Musa utan att tveka och med indignation på sin Facebook sida. På en fråga i kommentarsfältet om det möjligen kan finnas andra orsaker en ras svarar en kvinna:

”Nej, i den rapporten, som är mycket välgjord, är det säkerställt att det inte är andra förklaringsmodeller. Det unika med rapporten är också att den tar upp hela arbetsmarknaden, inte något litet utsnitt efter ålder yrkesgrupp, sektor e dy.”

Om mycket välgjord är att copy pastea konfirmationsbias från SCB så behöver vu en klar uppryckning i det svenska sättet på att se på kvalitet. En annan kvinna menar att: ”Det är vi svenskar som borde gå en integreringskurs för att lära oss att bli mer välkomnande!”

Man får väl vara glad att inte mer än 10% av Rashids följare likeat inlägget.

Jag förespråkar varken nationalism eller rasism och menar att nationalstaten som projekt är dött. Jag emotsäger absolut inte det faktum att rasism existerar. Det bevisas varje dag. Däremot vet jag hur människan opererar då det kommer till flockmentalitet vilket inte skiljer mellan några etniciteter. Jag vet också hur segregation påverkar och hur minnen fungerar (inte alls, de är beskrivningar av det som händer nu mer än bilder av vad som har hänt) och hur minnen används som bevis för rasism genom upplevelser. Jag vet också hur människan kan skylla sina egna beteenden på andra än de själva men framförallt vet jag hur staten vill förminska invandrare till ett neutrum och själva visa vilken guds förgäten institution de är. Jag vet också hur staten pissat på invandrarna sedan judarna kom hit 1945 då vi aldrig har haft en plan för integration i det här landet och därmed öppnat en famn för att sedan ge dessa personer en käftsmäll. Vissa kanske förtjänar det. Andra gör det inte. Men ändock. Faktum kvarstår.

Till sist vill jag också påskina att rapporter överlag inte allt för sällan tas fram med ett tydligt direktiv från beställaren vilket vi bland annat såg i granskningen av BRÅ. Vi ska också minnas hur oerhört väl man kan fabricera sanningar till skönmåleri med hjälp av statistik. Det bör inte tillåtas då man utmålar andra människor som en diskriminerande grupp men det är vad vår stat gör. Jag låter allt detta vara osagt då det kommer till denna rapport men vi bör vikta in samtliga dessa aspekter innan vi köper ett teori om ett hel-rasistiskt Sverige vilket vi nu börjar benämna omvänd rasism (som enligt vissa inte alls finns).

Att som författarna och Rashid Musa vill mena att Sveriges arbetsgivare går runt och bär en rasistisk teknologi bevisad genom presentation av data utan analys av bakomliggande faktorer kan jag drista mig till att mena är ”ett hot mot demokratin” för att låna en statsmans ord. Vi står inför enorma problem, inte ”utmaningar”, som behöver lösas och det sista vi behöver är tre statsfinansierade författare som lyfter fram data som de förklarar med rena och skära antaganden.

Anledningen til varför det här sker är mitt uppdrag att försöka förklara för er och jag hoppas ni fortsätter följa mig för att få de verktygen att förstå det här helt skruvade 20-tal som följer i Internets fotspår som kullkastar postmodernism och traditionella hierarkier och utlöser…. sånt här. Välkommen.

Följ Det nya paradigmet på Twitter (lite råare, lite roligare), Facebook (lite djupare och ibland underhållande) och Youtube (the videofied paradigm – sakta växande)

5 reaktioner till “Den svenska rasismen på arbetsmarknaden

  1. Det finns något som liknar en tydligt slutsats (även om den ligger under Rekommendationer), nämligen denna: ”Studien visar att personer som rasifieras som svarta diskrimineras på svenska arbetsmarknaden”. Utan att ta ställning till om slutsatsen stämmer eller i hur hög utsträckning den stämmer, så har författarna använt en metod som inte möjliggör att denna slutsats dras.
    Metoden tycks i stort gå ut på att konstatera att det finns skillnader mellan gruppen afrosvenskar och övriga vad gäller genomsnittslön, disponibel inkomst, arbetslöshet, framgång i högstatus yrken med mera. Detta är i sig inte konstigt eftersom alla dessa ”utfall” påverkas av en mängd faktorer till exempel typ av utbildning, utbildningsnivå och inte minst hantering av språk i tal och skrift.

    Författarna har (sid 28) gjort löne- och inkomstanalyser där man jämför olika grupper. Eftersom grupperna kan skilja sig åt i många avseenden, för utom genomsnittslön, har man även gjort regressionsanalyser för att undersöka hur löneskillnad påverkas av lönepåverkande faktorer. I denna multipla regression har man inkluderat variablerna utbildningsnivå, anställningssektor och ålder, som i den stegvisa analysen alla visar sig ha ett förklaringsvärde. I den totala modellen återstår en oförklarad löneskillnad på 5,56 % mellan gruppen afrosvenskar födda söder om Sahara och den övriga svenska befolkningen.
    I diskussionsavsnittet skriver författarna: ”Afrosvenskar får dessutom lägre lön ön personer ur den övriga befolkningen som har motsvarande yrke och utbildningsnivå” och senare i stycket ”Undersökningen visar således att afrosvenskar diskrimineras på den svenska arbetsmarknaden”.
    Det har emellertid författarna inte visat.
    Diskriminering i arbets- och lönesammanhang är är när en individ – som har likvärdiga kompetenser och meriter – missgynnas eller behandlas sämre än någon annan. Den oförklarade löneskillnaden på 5,56 % är förvisso inte så stor som jag förväntade mig, men det är inte säkert att den beror på diskriminering. Författarna har i sin analys till exempel inte tagit hänsyn till språkkunskaper. När man jämför en grupp som är född i ett annat land än Sverige (i det här fallet ett sub-Sahariskt land) så är det rimligt för att inte säga troligt att dessa personer – i genomsnitt – kommer ha en sämre kunskap och hantering i svenska språket, något som förmodligen efterfrågas och är lönedrivande på svenska arbetsmarknaden. Kanske hade den oförklarade löneskillnaden minskat ytterligare om man haft möjlighet att justera även för språkkunskaper i analysen.
    Det är också rimligt att anta att trots att man har ”motsvarande utbildningsnivå” så kommer en del i gruppen som är födda i ett land Söder om Sahara ha gått utbildningar i sitt födelseland, något som på den svenska arbetsmarknaden kan komma att värderas annorlunda än om motsvarande utbildningsmoment lästs i Sverige.
    Mer generellt har författarna inte alls resonerat kring vilka kvarvarande störfaktorer som kan finns och hur det påverkar tillförlitligheten i deras resultat.
    Detta är egentligen rätt grundläggande invändningar mot den metod författarna använt och de slutsatser de dras.

    Rapportens trovärdighet hade tjänat på om det funnits något vetenskapligt referensgrupp eller externa granskare som fått i uppgift att granska dess vetenskaplighet. Det hade sannolikt även varit bra med en mer diversifierad projektgrupp med experter med sakkunskap inom andra ämnesområden, tex arbetsmarknad eller nationalekonomi.
    Författarna är förvisso forskare men de har alla uttalad aktivistisk profil.
    Det är synd. För frågorna om rasism och diskriminering är intressanta och alla tjänar på att undersökningar och rapporter inom dessa områden håller hög vetenskaplig nivå.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s