Ett försök till sansat inlägg i kvinnovåldsdebatten

Om studier visar att kvinnor står för 50% av våldet inom relationer (2006 – Internationell studie med 200000 deltagare gjord tillsammans med högskolan i Gävle, s 11 Det stora könsexperimentet, David Eberhard) måste vi då inte tala våld inom relationer överlag?

Om män så väl som kvinnor ängslas över att gå hem ensamma på nätterna måste vi då inte tala om människans rädsla för det onämnbara?

Om vi då talar om att begränsa mäns livsutrymme måste vi då inte också tala om definitionen av sexism?

Om vi menar att människor kan vara skyldiga fast bevisningen inte räcker till måste vi inte då frångå ett rättspositivistiskt samhälle till förmån för ett naturrättsligt samhälle och därmed bygga en rättsapparat på upplevelser istället för konkreta bevis?

Bör vi inte föra en statistisk över etnicitet, demografi, socioekonomi, sjukdomsbild och andra variabler för att bilda en karta över problemet? Måste vi då inte också tillåta juridiken att göra detta utan att klassa det som diskriminering? Vem ska då avgöra vilka variabler som tillåts undersökas i demokratins namn? Domstolen? Kvinnan? Vad kommer valen i så fall att baseras sig på?

Ska frågeställningar som dessa föranleda mejl och kommentarer med avskyvärda anklagelser då man på allvar försöker gå på djupet i frågor istället för att som våra statsfinansierade politikers skapa 10 åriga nationella strategier (Socialdemokraterna 2006, Svd 21/4 2021).

Om kvinnovåldet nu är i fokus bör vi då inte också se över och diskutera våldet i homosexuella förhållanden? Eller är det männen som är i huvudfokus snarare än våldet?

Om våldet knyts till män bör vi då också inte erkänna biologiska skillnader där mannen har ett mer dokumenterat aggressivt beteende och om så – hur hanterar vi genusforskningen kring att kön bara är en social konstruktion?

Om våld mot kvinnor är könsbundet där kön står mot kön – vilka frågor ställer vi kring att vissa kvinnor inte på något sätt ser sig som offer utan vill se fler kvinnor slå tillbaka medan andra kvinnor återigen menar att oskyldiga män får offras för kvinnans sak? Handlar det egentligen då om kvinna mot man i våldsfråga eller handlar det om olika kulturer kvinnor emellan som belyser samma fråga och i så fall: vad ska vi dra för slutsatser av det?

Är det inte så att kvinnovåldsfrågan faktiskt går djupare än våldet mot kvinnor per se? Handlar det inte om våld överlag? Lagstiftan och den svåra frågan kring bevisbörda kontra rättsstat som kan leda till en framtida sensokratisk övervakning som vi både tydligen vill och inte vill ha? Bör vi åter diskutera frågan om könen eller är det en förlegad debatt? Är en sådan frågeställning i dagens postmoderna samhälle till och med direkt sexistisk? Eller handlar det faktiskt om ytliga kontra djupare perspektiv utan att för den sakens skull på något sätt förminska problemet om våld mot kvinnan som jag, utifrån ovanstående resonemang, väljer att kalla våld mot människan? Är den formuleringen problematisk så måste de som har problem med den i ärlighetens namn vara diskriminerande eftersom de då könar frågan i ett samhälle där det inte är skillnad på kön.

Jag skulle vilja se debatten på den beskrivna nivån. Utan känslor och med pragmatik eftersom komplicerade mönster behöver komplicerade och objektiva analyser. Jag tror inte strategier och att tala med män når längre än till nya ideologiska vetenskaper som tas in i vårt samhälle och även med det sagt så måste fler av de problematiska frågorna ovan adresseras om man menar allvar med att lösa problemen. Eller är det så att man söker ett visst utfall utifrån vissa ideologier?

Man måste börja från början och man måste frångå emotionerna kring denna fruktansvärda fråga om våld, som dessvärre kan vara en del av det maktutövande som Nietzsche nämner då han menar att viljan till liv istället är viljan till makt. Oavsett kön. Frågan som kvarstår är dock vilket resultat olika grupper som adresserar problemet önskar och framförallt: vad är deras intention med deras önskan till resultat?

Fler artiklar i frågan om kvinnovåld på Det nya paradigmet hittar du här och här.


Jag vill veta mer om vad som händer på 20-talet och varför.

Följ Det nya paradigmet på Twitter (lite råare, lite roligare), Facebook (lite djupare och ibland underhållande) och Youtube (the videofied paradigm – sakta växande)

En tanke på “Ett försök till sansat inlägg i kvinnovåldsdebatten

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s