Varför #nuräckerdet är en dålig idé

Länk till uppropet på LinkedIn. Låt mig få i all nykterhet få bemöta varför det här inte bara är en dålig idé utan dessutom ogenomtänkt.

Den senaste tidens fokusering på problemet med kvinnovåld har jag bemött här, här och här i tidigare artiklar. Uppmärksamma läsare har nog förstått varåt jag syftar men låt oss ta det på nytt och min vana trogen bryter jag ner det i textens beståndsdelar men inleder med en crash course i betydelsen av jämställdhet och jämlikhet.

Dessa två ord används flitigt i debatten men då man googlar på dess betydelse ser man hur de inte bara blandas ihop utan dessutom överlappar varandra som nedan:

Jämställdhet innebär att kvinnor och män har samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter inom alla områden i livet. (Källa Jämställdhetsmyndigheten).

Jämlikhet innebär lika rättigheter för alla människor. (Källa Jämställdhetskartan)

Som ni ser ovan menar den skattefinansierade Jämställdhetsmyndigheten att jämlikhet i deras, dvs statens, dvs den rättmätiga definitionen också inberiper rättigheter – något som Jämställdhetskartan bryter ut ur ekvationen. Låt oss istället se en artikel på reddit.se som belyser detta bättre:

Skulle vi våga oss på en försvenskning här så låt oss säga att Jämlikhet är allas lika förutsättningar inför en kontext dvs Equality of oppertunity medan Jämställdhet är att ställa alla lika inför kontexten dvs Equality of outcome.

Huru vida skribenten för #nuräckerdet är införstådd i dessa frågor låter jag vara osagt men eftersom hon använder ordet ”ojämställd” så verkar vi utgår från samma premisser. Låt oss nu gå vidare och särskåda uppropet #nuräckerdet.

”Under #NURÄCKERDET vill vi samla så många människor som möjligt för att visa att vi unisont – oavsett alla olikheter och drivkrafter – står bakom budskapet om att nu har vi fått nog av ojämställdhetens alla effekter i kvinnors vardag.”

Här skulle ju en del källkritik vara på sin plats. Jag vet inte vad det är för olika fält som skribenten avser att kvinnor och män lider av ojämställdhet. Ska man gå igenom all den statistiken så kommer man inte bara få lägga stora skattepengar på det i tider där vi har en hel del större problem som jag menar är viktigare än menscertifiering eller könsneutrala bokstaveringsalfabet utan man kommer också finna att – om man nu vill göra ett objektivt arbete finna ojämlikhet där mannen är drabbad såväl som kvinnan men man kommer också finna att kvinnan är mer jämlik nu än någonsin bland annat då det kommer till lön.

Snarare kan vi idag se hur mannen bor kvar i bruksorten och blir misogyn och rasistisk medan kvinnorna tar sig till universiteten där genus har stort inflytande till kvinnornas fördel och dominerar nu 60% av ansökningarna akademierna. I jämställdhetensnamn borde vi kvotera bort 10% av dessa kvinnor. Nu är jag för jämlikhet så jag tycker inte så men artikelförfattaren bör ju rimligtvis ha sådana åsikter.

Då det kommer till misshandel inom hemmet så har en internationell undersökning med 200 000 respondenter (där bla Gävle Högskola varit inblandad) visat att misshandeln i hemmen är lika fördelat mellan könen och kvinnor är något mer benägna att inleda misshandel (David Eberhard, Det stora könsexperimentet sid 11).

Då det kommer till våld utanför hemmen och sexuella övergrepp så kan vi inte med mindre än ett skifte från rättssamhälle till naturrätt (vilket i stort sett innebär att överföra domslutens grund från bevis till upplevelser) om vi ska bibehålla vårt rättssamhälle, något som många kvinnor på sociala forum verkar anse vara en utmärkt idé – i alla fall tills dess moralen slår bakut mot dem själva. Jag är tacksam för vårt rättssystem och hoppas på att Det nya paradigmets nyförvärv inom detta skrå snart kommer bistå med artiklar i ämnet.

Jag har inte plats eller ska ta er tid med otal fler exempel där vi kan peka på rena fakta där ojämställdheten är rena produktioner. Detta förekommer inte minst inom artikelskribentens egna skrå, polisväsendet, där HR-arbetet angående rasism till mycket stor del bygger på en rapport som består i intervjuer med utvalda personer som upplevt rasism vilket borde säga det mesta om vetenskap kontra upplevda situationer. Om vi ska bli riktigt snarstuckna kan vi då också peka på hur hjärnan arbetar då det kommer till minnesfunktionen: minnet är inte till för att hjälpa oss att minnas utan är till för att hjälpa hjärnan att välja i nuet. Hjärnans yttersta funktion är överlevnad vilket för att minnen färgas till fördel för detta. (Källa: SVT Hjärnan Säsong 2, Anders Hansen, läkare, psykiatriker och författare).

Vidare i uppropet:

Vi kräver att regeringen tillsätter en kriskommission som ger en samlad bild av hur ojämställdheten ser ut, vad den kostar samhället och enskilda som drabbas. Helt enkelt ett helhetsgrepp om ojämställdhetens sociala, demokratiska, ekonomiska och juridiska konsekvenser!

Vi kan återknyta till det nyss sagda om hur pass omöjligt ett sådant arbete blir i förhållande till datamängd men framförallt att hålla fritt från egna tolkningar. Det visade sig inte minst nyss i den publicerade och av mig kommenterade rapporten och av om rasism på arbetsplatser som är ett helt lapptäcke av tyckande och kännande och till och med ett erkännande av detta vilket författarna ska ha heder av. De som ingår i denna kriskommisions kommer inte se objektivt på fakta och det är troligen inte heller önskan från uppropet då de snarare söker konfirmationsbias.

Utan att gräva djupare i denna orimliga begäran (läs mer om mina tankar kring det här) så kan vi avsluta med att i denna belysning kalla uppropet klart och rent sexistiskt. Samhällsproblem som ingår i det som menas ska undersökas ska enbart och endast finansieras av medborgarna för att belysa problemen för hälften av befolkningen. Att enbart fokusera på kvinnan som offer är att förkasta männens dito i andra frågor.

Till syvende och sist så faller givetvis rapporten på eget grepp även om den mot förmodan når riksdagen och blir verklighet. För efter år av penetration i detta ämne, något som Socialdemokraterna redan utlovade 2006 och någon förändring alltså inte verkar ha inträffat på 15 år, så kommer eventuella åtgärder aldrig räcka till. Istället bör ni läsa den nyss länkade artikeln där vi går igenom sensokrati, dvs övervakningssamhället vilket skulle kunna vara ett av de få sätten att skapa mer rättvisa men notera då hur BLM rörelsen monterat ner den lagen i flera delstater i USA för att de känner sig diskriminerade. Feminister och BLM brukar ofta mötas men här kommer problem uppstå i offerkulturerna och det är dessutom det som nu demonterar hela USA.

Jag frågar mig varför man lägger ansvaret på regeringen? Här skriver mängder med människor på en digital blankett och därmed är deras markering uppfylld? Var är deras engagemang? Var är deras uppfostran? Deras startade MMA klubbar för tjejer? Deras väg att lära ut en filosofi som bygger på tiden bakom och vägen fram? Det enda jag ser ät ”upprop” som det tar en sekund att signalera med en kommentar att man gillar. Det här konsumtariaristiska lättjefulla sättet att ställa sig upp med en röst mot upplevda orättvisor ätt utdaterad och patetisk.

I länder utanför Kina har hackersamfund gått ihop för att störta en av mänsklighetens mest hemska diktaturer. Vi har kinesiska youtubers som sänder inifrån Kina med VPN-tunnlar som riskerar livet för att ge deras bild av Kina. Vi har kvinnor som reser ner till länder där stympning och halshuggning är deras bild av ojämlkhet istället för menscertifikat där de riskerar sina liv. Vi har sjuksköterskor som inte backar en tum i Corona-pandemin och offrar sina liv för att människor hävdar sin rätt att ha fest. Vi har kvinnor som sist Pernilla Nyrengård som drivit upp ett miljardbolag eller politiker som Maria Hind Alias som dödshotas för att hon går ut med obekväma starka uttalanden. Jag älskar starka kvinnor då deras röst istället blir en handling, ett offer som kommer från dem själva i form av ansvar istället för ”krav på förändring”. Där har vi de starka kvinnorna som förändrar samhället. Jag älskar dem. Hur ska förändring någonsin kunna ske om man itne tar ett ansvar istället för att lägga det på andra?

Konklusionen är att detta är ett onyanserat sexistiskt uppror som inte är intresserad av ett makroperspektiv utan menar att upplevda normer ska sätta spelreglerna för ett demokratiskt beslut att finna konfimationsbias för jämställdhet – inte jämlikhet. Det samhället är jag inte intresserad av alls för det innebär diktatoriska metoder att tillsätta kompetens och lösa samhällsfrågor. Jag råder er att inte skriva under något sådant om ni vill behålla en i alla fall någorlunda fungerande demokrati (som i sanningens namn snart kommer övergå i en plurokrati men jag får be att återkomma till hur världen är på väg att förändras då det lugnar ner sig med nyheter jag behöver debattera).

Jämlikhet framför jämställdhet. Alltid. Därför jämställdhet är saga om en offerkult. Jämlikhet är en saga om en hjälte. Sanningen är att världen nu blir så komplex att det bara finns plats för en av dessa sagor. Vilken vill du bekänna dig till?


Jag vill veta mer om vad som händer på 20-talet och varför.

Följ Det nya paradigmet på Twitter (lite råare, lite roligare), Facebook (lite djupare och ibland underhållande) och Youtube (the videofied paradigm – sakta växande)

En tanke på “Varför #nuräckerdet är en dålig idé

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s