Ett totalt svar i frågan om kvinnovåld

Min vän Johan Mparmpagiannis skriver idag på Facebook om kvinnovåld på ett sätt som konkluderar allt det jag sagt och inte sagt. Det enda han inte tar upp är den sneda synen feminister har på grundfundamentet i sitt arbete men det är inte heller inläggets syfte. Det är briljant som vanligt. Jag råder er att följa honom. Här är inlägget vilket jag fått tillstånd att kopiera och lägga in. Att argumentera mot hans filantropiska hållning projektet människan utan att dela upp det i kön, offerskap och identiära gränsdragningar är en ren lisa för ögonen. Läs och njut.

Mäns våld mot kvinnor ses som ett samhällsproblem men är inte allt våld i nära relationer ett samhällsproblem?

Varför skilja på just kön? Varför inte etnicitet? Kultur? Religion? Eller kanske klass? IQ?

Ska den här debatten fortsätta att dela människors skuld och skyddsvärde på basis av kön vill jag gärna se en betydligt mer differentierad redogörelse. Exakt vilka är det som dödar kvinnor? Och hur många män dödas? Av vilka? Är den svenska uppfostran ens ett problem?

Våldet kan skilja sig mellan kvinnor och män om vi ska våga generalisera lite. Det kvinnliga våldet kan tex vara svårare att upptäcka, mer sofistikerat. Falska anmälningar, bulvaner som slår alternativt dödar mannen. Psykiskt och materiellt, tar barnen etc etc.

Det återfinns såklart även psykiskt/materiellt hos manliga förövare som utsätter och även grovt fysiskt våld där kvinnor är förövare ( tex gift, yxa i huvudet, knivhugg etc)

Men OM vi nu ska ”pinpointa” vilka som löper risk att vara förövare så varför tar man inte med alla parametrar? Diagnos? Härkomst? Kön? Klasstillhörighet och Utbildning? Tidigare kontakt med psykvården? Storstad/landsbygd?

På en vecka mördades 5 kvinnor. En av förövarna var svensk dvs född i Sverige med svenska föräldrar. Varför skulle skiljelinjen vara kön i den ekvationen?

Låt mig dessutom återigen påminna om att 4 män har dödats i nära relationer i år – misstänkta förövare är männens kvinnliga partners eller kvinnor de haft en nära relation till.

2020 mördades 13 kvinnor och 4 män. Fler kvinnor dödas i relationsvåld och det grövre våldet är vanligare bland manliga förövare. Men det psykiska våldet, falska anmälningar och den typen av sofistikerad terror vill jag påstå är vanligare från kvinnor. Det är dessutom enligt BRÅ fler män som vill ta livet av sig som en konsekvens av psykiskt våld. Vårdnadstvister behöver jag väl inte ens nämna?

Vi kommer aldrig komma tillrätta med detta om vi per automatik ser kvinnor som offer och män som förövare. Varför inte? Därför att det är inte sant.

Ja, vi måste se till att skydda misshandlade kvinnor men det saknas balans i debatten och stöd till män, samt inom samkönade relationer och hedersrelaterat våld. Ofta därför att det är FEL förövare. Passar inte in i den feministiska doktrinen.

Jag menar inte att män behöver lika många skyddade boenden men det är 100% ensidigt just nu. Alla som varit i en bråkig relation vet ju att det sällan är helt ensidigt dessutom. I många relationer är båda offer/förövare vid olika tillfällen, ibland handlar det om destruktiva relationer, ibland om psykisk sjukdom, diagnoser som spelar in, eller vanföreställningar. Det nuvarande synsättet är ineffektivt, ensidigt och förljuget. Förljuget!

Kuriosa:

En känd man slog sin kvinna -hela svenska folket ville ha hans huvud på ett fat, men mycket information saknades. Ingen skrev att hon slagit sönder hans lägenhet, att hon slog honom också eller att båda festade stenhårt med droger inblandat. Jag försvarar inte våld mot sin partner -tvärtom! Men jag förkastar den enkla förklaringen, hycklande upprop, skuldbeläggning på basis av grupptillhörighet och en ensidig debatt. Jag förkastar även all lobbyism som bidrar till en urholkning av den svenska rättssäkerheten. Vi har sett vad detta leder till.

Mycket av detta är något pionjären och människorättskämpen Erin Pizzey uppmärksammade när hon arbetade med utsatta kvinnor i UK. För att lyfta hennes ord:”It’s a million dollar industry” eller ”It’s not a gendered issue” Hon syftade på relationsvåld och feministiska lobbyister som gjorde karriär på att förmedla en förljugen bild av relationsvåld och jämställdhetsfrågor.

Hon menade även att den feministiska lobbyn ville splittra och förstöra kärnfamiljen och bidrog till att alienera pappor.

Ps. Att vara WOKE är inte svårt, modigt eller empatiskt då detta är allmänt accepterat. Det visar tyvärr istället ofta på brist på integritet, analysförmåga och självrespekt. Tro mig, Martin Luther King hade inte stått bakom feministlobbyn. Det sätter jag allt på.


Gillar du det du läser? Stöd mig om du vill. Varje bidrag mottages tacksamt.

SWISH: 0707 17 47 30

Följ Det nya paradigmet på Twitter (lite råare, lite roligare), Facebook (lite djupare och ibland underhållande) och Youtube (the videofied paradigm – sakta växande)

Jag vill veta mer om vad som händer på 20-talet och varför.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s