HR-chefer är den nya stasi-polisen

För drygt ett år sedan exploderade mitt LinkedIn konto efter jag lagt ut en video om att marknadsföringen är död. Detta ledde till en hel del uppmärksamhet, poddmedverkan och flertalet prospekt som ville samarbete post Corona. Det ledde, givetvis, också till en mängd personer som kränktes av att jag dödförklarade deras yrke (bla en känd gestalt på LinkedIn som i ett mess till mig gjorde bort sig å det grövsta vilket jag då och då använder i kundsamtal som exempel på hur man inte fattat nånting av vad som händer). Idag börjar allt fler se att jag hade rätt. Marknadsföringen är död och den kommer aldrig tillbaka. Men det finns en annan växande kraft som du ska se upp med i ditt bolag, särskilt om du är VD.

Mellanchefer kommer troligen ersättas till stor del av AI vad det lider. HR chefer däremot är något annat. Då marknadsföringen nu är död så kan företagen inte längre göra sig hörda i bruset av alla röster som trädde fram då Internet skapades. Där står vi nu. Då finns egentligen bara två saker kvar. Det ena är att skapa sig en bild över vad som händer och hur man måste agera till exempel med bra kommunikationsagenter eller impacters. I grunden ligger förstås förståelsen för det äkta ledarskapet vilket jag kommer förklara i en videoserie längre fram i år. Å andra sidan har vi HR-chefer.

Det som nu händer är att företagen i ren panik över att de inte längre når ut låter sig färgas av postmodernismen som hittills tack och lov par excellence förvägrats tillgång till företagen men som i dessa tider nu till sist lyckas slå klorna i dem. Eftersom reklamen inte länger fungerar så behöver man kabla ut ett ideologiskt budskap för att visa att man tar ansvar. Det här är ett dödfött system signerat HR-chefer.

Vad är en HR-chef egentligen? HR står för Human Resources och är ett nytt påfund. Allteftersom vi förlorar jobben till informationsteknologiska tjänster måste vi uppfinna nya. HR-chef är ett sådant exempel. Innan 90-talet existerade inte begreppet men världen lyckades trots detta forma sprudlande fantastiska bolag. Det är denna kaskad av energi bromsas nu hårt av denna innovativa titel med sitt postmodernistiska uppdrag.

HR-chefernas uppdrag är bland annat att till exempel reka location för nästa kick off (detta vidriga påfund som är en ursäkt för män att supa ner sig och begå otrohet och kvinnor att sälja sig till högstbjudande chef), skicka ut powerpoint animerade inbjudningar (något som förut föll på den nu mer bortglömde personalchefen som splittrats i en massa mellanchefer med otydliga uppdrag) eller ”vara ansiktet utåt” i olika ”företagspolicys”. Men det är också att medla mellan trätor som uppstår på grund av dessa policys och skapa den så kallade värdegrunden för företaget. Då den väl är lagd av postmodernistiskt skolande (oftast) kvinnor från våra genuscertifierade akademier så sipprar den ut och skapar homogena anställda som nu ska anamma denna ideologi och banne mig också följa den. Sker inte så kan dessa HR (oftast) kvinnor utöva bestraffande discipliner. En av dem kallas avsked. Men ännu värre är att deras profetiska policy (läs doktrin) också når marknadsavdelningen där den producerar värdegrundsladdade budskap som förs ut som reklam i medier och sociala medier. Givetvis sanktioneras allt av VD som idag sitter helt i knäna på sina anställda HR-personal. Oftast kvinnor. Unga kvinnor.

Dessa HR-chefer börjar nu få en katastrofal makt över bolagen därför bolagen går under om de inte säljer och därför blir nu HR chefernas ord lag över marknad och VD. Och det här är makthungriga (och oftast) kvinnor som nu kan föra in sitt nedärvda postmodernistiska tänkande raka vägen in i företagets blodomlopp.

Ett företags första och enda uppgift är att leverera aktieavkastning till sina ägare. Det står i aktiebolagslagen. Då HR chefer åsidosätter detta för att måla företaget med sina högst privata värderingar understödda av marknadsavdelningen nu mer krökta ryggar för sina nya härskarinnor så blir det ett lätt drag för VD att måla upp en ny strategi som påtalar HBTQ, genuscertifiering, klimataktivism, jämställdhet och i värsta fall vänsteraktivism.

Det här innebär att medarbetare som inte följer den värdegrunden, leverantörer som inte har den värdegrunden eller kunder som inte har den värdegrunden blir persona non grata och vips har du åsidosatt företagets enda uppgift: att leverera vinst.

Det här sker nu över hela samhället i företag. De som försöker ta en annan spinn på det riskerar att bli drevade och därmed pudla och tappa all eventuell trovärdighet. HR cheferna blir helt enkelt företagets egna stasi-polis som med all makt att bestämma över medarbetare i ett enkelt proxykrig. Att opponera sig är detsamma som att förlora jobbet eller förlora en kund/leverantör. Kulturkriget förs nu inte bara i människors privatliv via media och granskande grannar och vänner utan nu även på deras arbetsplatser. Stasis ögon finns numer överallt. Och det blir inte bättre om dessa (oftast) kvinnor själva upplever sig i minoritet, förminskade av patriarkala strukturer för nu kära killar finns all anledning att bäva när dessa kvinnors stöveltramp närmar sig er för första gången i världshistorien. Dörren tycks upp och deras kalla ögon mönstrar dig och dina tankar. Har du lån? Förlorar du då jobbet kan du mycket väl hamna på gatan om några år i en lågkonjunktur. Är du i skuld har staten makten över dig eftersom ett obetalt lån är detsamma som uteslutning ur flocken där vi, likt den tid då vi vandrade på savannen, också möter en snabb död. Och det är HR-chefen som bestämmer ditt öde.

Socialism är makt över folket. Det har det alltid varit. Det är möjligt att det förknippades med frihet och solidaritet på den tiden tiderna såg annorlunda ut. Idag handlar socialismen om helt andra krafter. Dessa krafter har nu ätit sig in ända vägen in till den plats de aldrig förut fått vistats. Jag ber dig att uppmärksamt notera vad som sker på sin arbetsplats och du är välkommen att mejla mig på niklas.gerholm (a) gmail.com och berätta din story. Du är självklart anonym.

Uppmärksamma ditt företags ansträngningar inom HR. Är du VD ska du minnas att det är du och inte HR som bestämmer. I den stund du lämnar över makten till dem är din tilltro förbrukad och ditt företag dömt att gå under. Låt inte det hända. Politik har aldrig i företagen att göra. Om du inte tror mig så prenumerera på Det nya paradigmet för jag kommer återkomma till det här under året. Tro mig.


Gillar du det du läser? Stöd mig om du vill. Varje bidrag mottages tacksamt.

SWISH: 0707 17 47 30

Följ Det nya paradigmet på Twitter (lite råare, lite roligare), Facebook (lite djupare och ibland underhållande) och Youtube (the videofied paradigm – sakta växande)

Missa inget inlägg – Prenumerera på Det nya paradigmet.

Jag vill veta mer om vad som händer på 20-talet och varför.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s