Våld krävs för att utöva nykultur

Studiobanditer. Det är termen som används i de så kallade utsatta områdena för de rappare som rappar om våld utan att själva utöva våld. Att vara en studiobandit föranleder alltså tappar socialt kapital i en kultur där socialt kapital är extremt viktigt då man befinner sig i en kontext av skamkultur (enkelt förklarat en kultur där heder och familj går före individen – lite att likna vid Adolf Hitlers nazism). Så ingen med självrespekt eller ens hopp om att inte uteslutas ur flocken vill bli en studiobandit. Vad lägger det oss i ekvationen?

Att skapa sig en karriär istället för att bli kriminell är alltså inte ett alternativ för ortens gangstarappare eftersom karriären förutsätter att du utövar ditt våldskapital. Så såg det inte riktigt ut på The latin kings tid eller för all del så Afrika Bambaataa startade hip hopen i New York på 70-talet. Hip hopen var då till för att stävja våldet. Break dance ersatte gängslagsmål. Inte många minns att det var där den började. Idag är den tillbaka i våldets skugga med 12 åriga tjejer som älskar musiken från orten samtidigt som de är södermalmsfeminister.

Så hur blir då diskussionen kring kultur? Fortfarande måste vi skilja på sak och person. Yasin kan mycket väl vinna ett pris för bästa textförfattare (vilka kriterier det grundar sig på är oklart och framförallt är intentionen oklart vilket jag talat om tidigare). Samtidigt ska han dömas enligt domstol för de brott han begått. Vi kan prata om vilka signaler de sänder men det är vårt ansvar att förstå skillnaden och också se fenomenet Yasin ur det perspektivet.

Däremot uppstår faktiskt ett problem med att våldskapitalet måste ingå i de kulturskapande gärningarna. Det fysiska våldet och dess offer är ingridienser i Yasins musik. Det vill säga: för att inte bli en studiobandit så måste han våldskapitalisera vilket då gör hans yrke förutsätter obligatoriskt våldskapital för att inte tappa förtroende. Det är som man måste resa för att skriva en reseskildring. Äkthet och trohet är oerhört viktigt – inte minst i dessa kulturer.

Nu får vi plötsligt en annan bild som vi behöver ta hänsyn till i kontexten och det blir väldigt mer förvirrat för alla där ute som försvarar Yasins hyllade dokumentär till exempel. För frågan till er blir: anser ni att de förutsättningar som krävs för att bli tagen på allvar som gangstarappare och betald svensk kulturutövare – det vill säga våld mot utsatta offer – är rimliga och bör existera?

Svaret på den frågan är jag rädd kan komma att få min hjärna att implodera men jag antar att socioekonomi, utsatthet och gärningsmän som offer kan komma att spela in.

Det är där vi befinner oss 2021. I tiden av postmodernism. I det kaos vi måste lära oss att förstå för att bli vinnare på den mörka scen vi är på väg in på. Det är vad jag lär ut här.

Följ Det nya paradigmet på Twitter (lite råare, lite roligare), Facebook (lite djupare och ibland underhållande) och Youtube (the videofied paradigm – sakta växande)

Missa inget inlägg – Prenumerera på Det nya paradigmet.

Jag vill veta mer om vad som händer på 20-talet och varför.

Gillar du det du läser? Stöd mig om du vill. Varje bidrag mottages tacksamt.

SWISH: 0707 17 47 30

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s