Problemen med att UR aktivt uppfostrar lärare i värdegrund

Jag hittade följande artikel från skattefinansierade Utbildningsradion och det ställer några frågor:

Image

För det första: Är meningen att våra skattepengar ska gå till statlig massmedia att lära ut värdegrund till Sveriges pedagoger? Så här lyder UR:s uppdrag: ”Sveriges Utbildningsradio AB (UR) har till uppgift att bedriva programverksamhet inom utbildningsområdet i allmänhetens tjänst”. Jag ser inget i beskrivningen om att utbilda lärare inom värdegrund och jämställdhet.

För det andra: Ska elever särbehandlas för att de inte ”lyckats prestera”?

Då jag försökte nå Emma Unnersjö för att tagga så hittade jag henne enbart som aktiv på Facebook där hon tydligen själv är aktiv lärare på gymnasiet. Men i transparenens namn har jaf länkat hit på det instakonto UR_larare som publicerat ursprungsinlägget och ser gärna deras kommentarer i kommentarsfältet för att reda ut begreppen.

Mina kära vänner. Då vi talar om skolväsendet så är många upprörda över friskolor och koncerners vinstuttag. Jag är för vinster i välfärden och jag kommer säkerligen skriva om det under året också. Men dessa vinster i välfärden – vars problematik redan adresserats av bland annat mig och Liberalerna med en metod ingen kommunalskolsivrare ännu lyckats ta ifrån mig – är ett mycket mindre problem än att vi har lärare som Emma Unnersjö i våra barns skolor.

Att särbehandla och ompröva kunskaper som ska testas för att vidareutbilda sig eller skaffa sig ett arbete är helt obegripligt. Bakgrunden är givetvis postmodernismen igen. Se gärna videon eller läs texten om min utläggning kring varför det är ett hot mot idag. Det här är rent livsfarligt och skapar en usel kunskapsgrund i vårt land vilket kommer få oss att hamna efter på världsrankingen. Lärare som Emma Unnersjö bidrar med sin kuddrumsmenatlitet nu till de år av mörker jag talar om i den nyss nämnda videon och texten.

Att vårt public service nu går ut för att lära ut detta till människor är inte bara ett brott mot deras uppdrag utan också ett svek mot de som redan tvångsfinansierar SVT och SR. Jag skulle gärna vilja höra ansvarige chefer och Emma Unnersjö själv brodera ut texten kring vad deras intention och tanke med det här är.

Det här är alltså postmodernism. Det är det här som vi nu har att vänta oss och som bygger det nya samhället med nya unga medborgare skolade i Emma Unnersjös och UR:s lära. En lära som vi aldrig någonsin bett om eller röstat fram. Under tiden menar vår regering att vi vi har en av världens bästa skolor. Det är svårt för mig just nu att inte använda starkare ord än de jag använder. Det här är det jag vill föra ut till det svenska folket. Demontera era föreställningar och börja att tänka själva. Låt aldrig sådana som Emma Unnersjö och Utbildningsradion styra er. Och låt oss – för Guds skull – demontera Public Service en gång för alla. Då man väljer att skattefinansiera något som tills nu varit frivilligt så borde också en genomlysning gjorts och förändringar skapts. Nu vägrar man till och med genomlysa SVT och SR med hänvisning till grundlagen. Det är fan i mig inte klokt. Och kommer någon människa till och använder den här artikeln som motivering till högerpopulist finns det inte topplock nog i Europa som går. Det här är socialism och indoktrinering par excellence. Det är för att motarbeta all sådan manipulering av den fria tanken på stats-nivå som den här sidan vill verka. Dela.

PS
De tävlande barnen ”SVT:s ”Vi i femman” råkade häromdagen höra följande ordväxling från medverkande vuxna i produktionen: ”Herregud. Vi springer omkring som om vi tagit knark”. Detta orskade en panik hos produktionen som menade att de varit högst oaktsamma mot barnen genom att låta dessa genomlida denna mening. Dessa medarbetare bör inte närvara då jag spelar Playstation med min tonårsdotter. De bör överhuvudtaget inte närvara i en verklighetsförankrad värld.

Följ Det nya paradigmet på Twitter (lite råare, lite roligare), Facebook (lite djupare och ibland underhållande) och Youtube (the videofied paradigm – sakta växande)

Missa inget inlägg – Prenumerera på Det nya paradigmet.

Jag vill veta mer om vad som händer på 20-talet och varför.

Gillar du det du läser? Stöd mig om du vill. Varje bidrag mottages tacksamt.

SWISH: 0707 17 47 30

En tanke på “Problemen med att UR aktivt uppfostrar lärare i värdegrund

  1. Extra anpassningar, särskilda anpassningar och särskilt stöd samt åtgärdsprogram för elever med särskilda behov är noga stipulerade av Skolverket och därmed ett krav, som en enskild skola skall vara beredd att uppfylla.
    Det åligger ytterst rektor att verkställa.
    Egentligen är det inga konstigheter i det skolsystem vi har i Sverige.
    Alla elever har rätt till sådana åtgärder och detta omfattar alla skolformer från förskoleklass till gymnasium.
    Detta i sin tur är en följd av statens ambition att ”alla ska ta studenten”, kan man lite vårdslöst uttrycka saken.
    Med den ambitionen följer långtgående ansträngningar och åtaganden från skolans sida.
    Vill man ändra på den saken, måste riksdagen ändra skollagen, annars går det inte.
    Detta, i sin tur, kan ske om riksdagens majoritet förändras.
    Det är naturligtvis inte omöjligt att en annan riksdag än dagens också gör detta. Vi kan ju hamna i någon ny variant av det gamla systemet med folkskola, yrkesskola och läroverk.
    Själv tog jag studenten med studentskrivningar och muntliga förhör under överinseende av censorer (min censorsgrupp bestod av en generalmajor av artilleriet, en professor vid KTH och en hög jurist).
    Men även då fanns slumpens skördar i form av plötsliga inspel från censorerna, som då helt sonika körde över lektorn i fysik. I mitt fall ville generalen se en noggrann redovisning av kastparabeln (en projektils väg genom luften med hänsyn till samtliga parametrar).
    Detta blev min smala lycka på det förhöret, för det här behärskade jag. Hade jag fått en annan uppgift, hade jag kanske kört i examen och fått smyga ut genom bakdörren.
    Men nu tog jag studenten.
    Det fanns inget stöd annat det egna – nämligen extra ansträngningar vid Hermods korrespondensinstitut under sommarloven.
    Vad blev det av mig?
    Gymnasieadjunkt. Femtiofyra år som lärare.
    Fjorton av dessa på friskola efter ålderspension från kommunalt gymnasium.
    Vad lärde jag mig av detta?
    Jo, dels att övergivna elever får klara sig bäst de kan, att viljan att klara studierna kan försätta berg, men också att det inte gör någon skada alls, om du nu i stället lägger krut på att försöka förstå och hjälpa elever, som famlar i blindo.
    Sedan har jag mött elever, som inte vill ha någon hjälp och inte heller förmår, kan eller ens vill klara skolan.
    Tja, sådan är nu verkligheten.
    Så om nu UR vill framhålla värdegrunden om allas lika rätt till anpassningar, så är det bara för läraren att finna adekvata åtgärder för varje hjälpbehövande elev.
    Der föreligger ingen konspiration i detta hänseende.
    Men ändrar man skollagen, blir det andra bullar.
    Men jag har ju sett kamrater gråtande hjälpas ut bakvägen av en sorgsen vaktmästare, medan väntande fastrar och mostrar stått med sina blommor på skolgårdens framsida, utan att någon lycklig student någonsin kom utspringande.
    Det var hårda bud.
    Och trots allt bara slumpens skördar.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s