Invandringens basala problematik

Mästerligt skrivet av Birgitta Sparf numer skribentkollega till mig på Projekt Sanning. Anledningen till utanförskapsområdena handlar inte om socioekonomi utan om kulturkrockar och det finns NOLL rasism i det. Att lämna sitt land är bland det svåraste du kan göra. Det fanns en mycket naiv uppfattning hos våra regeringar – genom alla år – att de som kommer hit ska bli socialdemokrater och fungera som etniskt svenska medborgare. Jag är helt för kontinentalism men mycket tveksam till det forcerade begreppet mångkultur. Det första bygger på en frivillig invandring med vilja att skapa något i det land man kommer till men inte nödvändigtvis bli ett med det. New Yorks Chinatown och Little Italy är föredömliga exempel på hårt arbetande invandrare som håller sig till de sina. Det är inte bara begripligt utan naturligt och inget staten ska påtvinga annat så som sker i såväl skolor som byggd. Det är ett försök att lappa ihop mångkulturen som är byggd på en aldrig gjord konsekvensanalys av vad det innebär att ta in människor i landet utan att ställa krav och utan att ha ekonomi och planering för det.

Våra regeringar har sedan det andra världskrigets enorma svenska skuldkapital era barn aldrig får lära sig om i skolan (utan ska administreras av en skattefinansierad institution som heter Forum för levande historia – ett komplement till historiaundervisningen- som i princip aldrig heller adresserar detta förrän nu tydligen) och framförallt 2015 klätt sig i godhetens mantel och därmed skapar signalpolitik på ett genomruttet fundament som kommer att kollapsa.

Det finns ingen väg ut ur det här. Vi har byggt områden som är hjälplöst förlorade trots alla välvilliga försöka att rädda dem. Vi gjorde fel från början. Du kan inte lägga ett tak om grunden är skev. Vi kan vilja hur gott vi vill men med den förda politik som Birgitta adresserar nedan så ser jag få möjligheter att undvika parallell-samhällen.

Mina ex-kriminella vänner stämmer in i Alexander Bards tanke kring att det finns möjighet att gängkrigen upphävs och ersätts med en maffia med vilken vi kommer tvingas att förhandla. Då har vi till sist nedmonterat demokratin med våra regeringars goda minne. Ska det vara möjligt. Låt oss då minnas nationens högsta skyldighet: att skydda sitt folk. Låt oss minnas att strävsamma duktiga invandrande själva ser på oss etniska svenskar och rågar hur i helvete vi kunde låta det här ske och då kallas husblattar av de svenskar som sägs försvara dem?

Läs Birgittas artikel nedan:

VAD SKA VI GÖRA MED RINKEBY?
(Kategori: Olösliga egenskapade problem)

Anna Dahlberg på Expressen gör ett tappert försök. Det ska hon ha all heder för. Men som alla andra som har ambitioner att lösa Rinkebys problem så missar hon målet.

Det går inte att lösa ett problem åt någon som inte ser problemet.

Skulle någon säga till mig att mitt problem är att jag bor för segregerat i ett vitt medelklassområde så skulle jag inte hålla med och därmed inte heller göra något för att förändra min situation.

Dahlberg tar upp kvinnors frigörelse, kvinnofällor, välfärdssystem som isolerar kvinnor i hemmen med stora barnkullar. Det nämns Familjehus, hembesök, föräldrakurser, frånvarande fäder och ”Pappaöppet” på lördagar. Krav på aktivt arbetssökande och som alltid skolan, socialtjänsten och polisen.

Men vad gör man om en somalisk kvinna tycker att det är ypperligt att kunna föda barn efter barn och dessutom få bra betalt av andra okända människor för detta? Om hon inte tycker att hon därmed hamnat i en kvinnofälla utan i rena rama paradiset?

Frånvarande fäder? Vad Dahlberg och många andra inte förstår är att det handlar om att maximera bidragen och att en ensamstående mor i förorten får Bingo.

Fäderna är i högsta grad närvarande och styr och ställer med familjen. Och är med och delar på bidragsvinsterna. Men de går under samhällets radar.

Dahlberg säger att bidragssystemen måste reformeras. Visst, absolut. Där har hon helt rätt. Det har jag sagt i 30 års tid. Men det har inte skett och det kommer inte att ske. Eftersom våra politiker är för fega och det nu ändå verkar vara för sent.

Det är våra bidragssystem som har byggt våra utanförskapsområden, enkelt uttryckt. Alla som flyttade hit från Afrika och Mellanöstern var inte Erlanderska socialdemokrater innerst inne. De hade inte en svensk pliktkänsla och arbetarmoral från 1950-talet med sig i bagaget. Konstigt nog.

Det allmännas bästa är ett okänt begrepp för en klanmedlem från andra sidan jorden. Att få rika gåvor från ett samhälle man i många fall i grunden föraktar och tar avstånd från ökar inte respekten för givarna. Tvärtom.

En sexbarnsfamilj i Rinkeby låter en annan sexbarnsfamilj från samma land flytta in i trean eftersom de vill hjälpa till. Vad händer med barnen?

De blir skolans, socialtjänstens och samhällets problem. Skolan måste göra mer, liksom socialtjänsten. Alla måste alltid göra mer, trots att de redan gjort allt de kan och mer än så.

Somaliska föräldrar vill naturligtvis inte att deras barn ska bli gängkriminella knarklangare som skjuter och dödar varandra. Lika lite som vi vill att våra barn ska bli det. Ändå leder deras livsstil i enklaverna till just detta.

Alla talar om brottsförebyggande arbete, men ingen har någonsin sett något. Eftersom något sådant inte går att bedriva. Man har försökt med mera resurser, vilket är detsamma som mera skattepengar. Till insatser, samverkansgrupper, projekt. Men ingenting hjälper.

Man skulle kunna tippa hela Sveriges bruttonationalprodukt över Rinkeby. Det skulle inte ändra på någonting. Mer än att de skulle bli rikare och vi lite fattigare. Men problemen skulle bestå och befästas.

Det handlar om olika kulturer. Olika syn på livet, på kvinnor och män och religionens plats i samhället. Jag tänker inte ändra på min svenska kultur bara för att vi har en somalisk enklav i Rinkeby. Lika lite som de tänker ändra på sin bara för att jag och mina grannar lever som vi gör.

Hur ändrar man på en människas nedärvda och inlärda kultur? Hur justerar man den så att den blir kompatibel med vår rådande sekulära västerländska om den redan från början står i ett direkt motsatsförhållande? Jag vet inte. Visste jag det så vore jag Nobelpristagare i ekonomi.

Jag ser tyvärr problemen i Rinkeby och alla andra liknande områden som olösliga. Och de enda jag lastar för detta är våra politiker som har skapat denna farliga samhällsröta. I gott samarbete med journalisterna som med all kraft understött denna utveckling, genom lögner och brännmärkning av de som försökt komma med invändningar.

I sin iver att göra gott förstörde de ett välfungerande land och åstadkom inget annat än mängder av mänskliga tragedier, fattigdom, utanförskap, kriminalitet och misär.”

Följ Det nya paradigmet på Twitter (lite råare, lite roligare), Facebook (lite djupare och ibland underhållande) och Youtube (the videofied paradigm – sakta växande)

Missa inget inlägg – Prenumerera på Det nya paradigmet.

Jag vill veta mer om vad som händer på 20-talet och varför.

Gillar du det du läser? Stöd mig om du vill. Varje bidrag mottages tacksamt.

SWISH: 0707 17 47 30

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s