Kan vi lära något om Europas samhällssyn genom Eurovisionrösterna?

Först. Holland gjorde ett fantastiskt värdjobb med en grym produktion Den fantastiske Nikkie de Jager är nu i min Hall of fame efter hennes sarkastiska video om att alla faktiskt inte kan vinna. Min kärlek till henne är lika stor som hon är lång. Fantastisk. Sen är Holland vackert. Det är likt Sverige och det är mer liberalt. Och de gråter inte ut för att de snart bor under havet – de bygger bort problemet. Något Aktuellt borde lära av då de rapporterar om Malmös möjliga undergång med tordönsstämma och 15 minuter intervju med Greta om att det för resten är försent för resten av världen också. Utom för Holland då uppenbarligen. Jag tycker vi kan ersätta Nike Nylander med Nikkie de Jager. Eller byt ut hela redaktionen mot henne. Dessutom har jag en historia med Holland värdig en porrnovell men det är inte forum för Paradigmet.

Istället: Jag inser att det här är en undersökning värd en student på Södertörns högskola finansierad av LO och därmed fullkomligt opartisk givetvis och därför kan användas som referens material av Hjärntrusten på Västra järnvägsgatan – Aftonbladets ledarredaktion – om vilka jag nu gör videos då de kläcker ur sig dagens dagliga vansinnighet. Här är ett exempel på det nyligen på började videoprojektet. Men icke desto mindre är det intressant på hobbynivå om inte annat. Vad är det EU kommunicerar att vi tycker och vad är det vi tycker?

Om vi tar Europas röster på vilken text och musik som talar till dem mest respektive minst som referenspunkt vad vi bryr oss om så såg det igår ut ungefär som nedan. Jag inser att allt fler länder gärna sjunger på sitt eget språk vilket är en markör för att man vill visa identitet snarare än att gå på större vinstchans. Jag inser också att folket i Europa därför heller inte förstår texternas inneboende mening och därför mer röstar på musiken. Men eftersom alla bidrag ligger ute sen vi hade inlandsis så har nog en och annan begåvad person letat rätt på översättningen och på så sätt kunnat skapa sig en uppfattning om vad som ryms bakom de ord hon inte förstår. Till the scoreboard of the final in ESC 2021 och en kort beskrivning av de tio första låtarna i fallande poängordning :

Italien Bidraget handlar om – och jag citerar från låtförfattarna: ”…a manifesto for those who want to move forward by treasuring their uniqueness.” – Individualism fortissimo. Texten dryper av energi och käftsmällar.

Frankrike Frankrikes bidrag handlar om detsamma: att stå stark. Det handlar om individen – inte kollektivet.

Schweiz Kärleksballad

Island Bidraget handlar om livslång kärlek och troligen äntrade Island toppen med fantastiska Firesagas goda minne.

Ukraina är en sång om deras nationella ritual till våren

Finland är likt Italien en anarkistisk hymn om att stå upp och be världen hålla käften. Notera gärna att Finland trots sin placering låg etta ett tag och fick den första massiva poängen av publiken!

Malta Feministernas sång.

Litauen Bidraget vid första påsikt en ren dansdänga men synar man texten så handlar den om le voila: att stå upp för sig själv o sann individualistisk anda där man klarar sig utan någon annan.

Ryssland Bidraget handlar om kvinnans situation i Ryssland och hur hon fan inte tänker ta det längre.

Grekland till sist hade en text om att varje början är ett slut.

Det som är genomgående här är styrka. Kick ass och vi tänker fan inte ta mer skit. Hälften av texterna i topp 10 handlar om den starka individen och det är inga smäktande handhjärtansom kommer ur munnarna. De ber oss bara att hålla käften och sitta ner. Notera gärna att tittarna röstade upp såväl Finland som Italien med käftsmälls siffror. Känns det svenskt? Känner ni er vilsna i all denna orgie av hårdrockande hat? Okej då ska jag börja bakifrån så ni får tillbaka den svenska Lööfska harmonin. Från botten och upp:

England (sist med 0 poäng) En kärleksballad

Tyskland Ett bidrag som går ut på att inte hata. Någon. Alls.

Spanien byggde en berättelse om att inte vara rädd. Rädsla är låtens centrala begrepp. Ganska långt från Italiens dra-åt-helvete pungspark.

Holland till sist handlar om att stå upp för sig själv. Sångaren säger sig dock i en intervju i tagit mycket stort intryck av BLM och är själv färgad vilket också speglar sig i texten om utanförskapets vilsenhet.

Och så Sverige. Plats 14 med Tusses Voices. En låt om att alla ska höras no matter what. En norm som – om man bryter den – gör dig automatiskt utan pardon till nazist. Tusses bidrag är som ledarsida i Dagens Nyheter. Och som vi älskat honom. Från början till slut. Ihjälgullad i alla medier. Och missförstå mig rätt. Han är alldeles fantastisk. Men berättelsen om One love fungerade för Bob Marley. Den håller inte för Europa 2021.

Om vi rör oss utanför vårt lilla land i norr som för 30 år sedan var känd som Syndens näste och vars mest skandalösa vi kunde uppbringa var Robert Brobergs Ingela och senare Fräcka fredag – om vi rör oss utanför landet där allas röster, inte en miljon nu utan tio miljoner röster ska få höras vad de än har att säga. Om vi rör oss utanför landet där godheten är täckmanteln för att gå emot all pragmatism och överväganden och där privat ägande är satan och normbrytande klasshat, könshat, homohat, kvinnohat, hat – om vi gör det och rör oss söder över till Europa får vi höra andra röster. Inte en miljon. Inte tio miljoner. Inte ens hundra miljoner utan 730 miljoner röster. Och vet ni vad de säger? Vi. Vill. Inte. Mer.

För någonstans i Sveriges och delar av EUs vilja att bli världens räddande klimatängel, migrationsängel, kvinnoängel så har de tappat folket. Folk som nu – kanske i den största ESC sändningen någonsin i pandemitider – säger: Fuck you! Jag är jag och ingen jävel ska komma och tala om för mig vad jag ska tycka. Om vi utgår från de tio högst placerade låtarna i en av Europas årliga största event som mängder med européer ser så kan vi skönja ett mönster. Tillåts vi med all pseudovetenskaplig önskvärdhet hålla detta för en hypotes så är Europas tålamod med miljoner röster som skriker i offerskap helt enkelt över.

Kan det här vara en fingervisning för de kommande åren? Det vet jag inte. Alla ser inte eurovision och än färre röstar. Dessutom är det här en väldigt enkel analys. Men ändock. Finns det inte något talande i att vi inte längre röstar på låtar som dryper av kärlek och godhet utan istället väljer bidragen som ber alla andra hålla käften för nu är det MIN tur. Det, mina vänner, är inte alls något jag anser är bra utan destruktivt. Ni som följt mig ett tag vet att jag talar om nätokrati. Nietzsche tillsammans med Marx. Dividen. Nätverkssamhället. Kontinentalism – inte mångkultur. Det talar inte Europa om. De talar om helt andra krafter som Eurovisions projektledare knappast rymmer i enhörningshornen.

Tusse har åkt hem för att vila. Det gör han rätt i. I Sverige kommer vi fortfarande hylla kollektivet på det sätt som förr gjordes i de globala mediala sammanhangen. Men den tiden är förbi. Välkommen till informationalismens era.

PS
Placeringar om bara telefonröstning gjorts. Tack Markus Rosengren.

1. Italien 318 (206)5. Ukraina 267 (97)2. Frankrike. 251 (248)6. Finland. 218 (83)4. Island. 180 ((198)

Följ Det nya paradigmet på Twitter (lite råare, lite roligare), Facebook (lite djupare och ibland underhållande) och Youtube (the videofied paradigm – sakta växande)

Missa inget inlägg – Prenumerera på Det nya paradigmet.

Jag vill veta mer om vad som händer på 20-talet och varför.

Gillar du det du läser? Stöd mig om du vill. Varje bidrag mottages tacksamt.

SWISH: 0707 17 47 30

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s