Recension Sista måltiden: Katarina Wennstam

Ärligt talat så var jag ute och rodde och lyssnade på podden. Jag har gått på ”semester” vilket innebär att jag är mer ute än framför dator. Därför missade jag en del som borde tagits med i recensionen men på det hela taget så anser jag att Katarina försöker lägga ansvar på män enigt de regler hon anser ska gälla snarare än att låta män agera efter de principer de finner viktiga då det kommer till kvinnovåldsfrågan. Det här stöter jag på dagligen då jag debatterar den: kvinnan vet bäst och ska därför tala om för mannen vad som ska göras. Det är inte helt olikt relationer och kvinnans könsroll i övrigt som dominant i det sociala kittet och vi ska återkomma till det här i feministserien.

Ansvar är något som jag alltid brukar återkomma till och det ordet flyger i mitt huvud under avsnittet. Vilket ansvar har vi i frågan? Min evigt återkommande fråga som aldrig får svar i bråken på de sociala medierna är vad kvinnan själv ska göra för att freda sig eftersom att oavsett vad vi gör så kommer vi aldrig få ett nollat tal i fråga om våldsutövande. Så hur gör vi människor för att freda oss? Den frågans svar uteblir.

Katarinas utläggningar kring samtyckeslagen är en turn off för så väl kvinna som man. Lagen är märklig för enligt dden kan båda parter anse sig våldtagna om så bara för en sekund under sexakten och kunna gå till domstol med det. Jag förstår tjejernas kritik som framkommer i podden att ”måste du fråga så mycket hela tiden?” Ja. Om man inte vill hamna bakom lås och bom är väl det en bra idé. Jag tror på individens ansvar men det föreligger en klar problematik i mannens fysiska överlägsenhet. Jag inser givetvis detta.

Jag kommer på mig själv med att bli mer irriterad på Katarina än killarna blir men då de går i svarsmål tvingas jag in i reflektion. På det sättet var det här avsnittet det viktigaste jag hört iaf ur eget perspektiv. Det visar också på deras briljans i att just driva den här podden då det kommer till känsliga frågor. Så Katarina, då du säger att de här killarna ska göra något så är nog SM något av det bästa de kan göra då de nå just ”grabbiga” killar. Det räcker så.

Att män ska sitta och samtala och prata och visa känslor är något Katarina tror är viktigt. Jag är inte så säker. Jag tror förvisso på det som grundkoncept men jag tror man ska låta männen lösa det där på egen hand för det går en fin gräns just nu mellan feminiserade män och män som är starka i sig själva. Jag anser att killarna i Måltiden besitter en sådan styrka: de kan både vara burdusa och tala om känslor utan att bli feminiserade. Gott så.

Det var väl ungefär det jag hade att säga utöver recensionen. Har du inte lyssnat så gör det. Och lyssna på avsnitten med Paolo och Lisa så du får kontexten.

Följ Det nya paradigmet på Twitter (lite råare, lite roligare), Facebook (lite djupare och ibland underhållande) och Youtube (the videofied paradigm – sakta växande)

Missa inget inlägg – Prenumerera på Det nya paradigmet.

Jag vill veta mer om vad som händer på 20-talet och varför.

Gillar du det du läser? Stöd mig om du vill. Varje bidrag mottages tacksamt.

SWISH: 0707 17 47 30

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s