Kriget mellan Flam och Nilsson: en betraktelse

Edit: 9/10-2021 Mikael Nilsson har 3 månader efter denna publicering hittat posten och hittat 8 fel (om jag inte missat någon av hans tweets i hans tråd) och bett mig korrigera. Eftersom jag uppskattar att man kan gå tillbaka i källor så hänvisar jag istället till hasn tråd på Twitter så ni själva kan bedöma denna betraktelse jag skapade i juli. Jag välkomnar alla korrektioner och motargument eftersom det utvecklar och därmed tycker jag det är bättre att länka till tråden istället för att ändra denna text.

Eftersom detta var just en betraktelse av ett krig mellan Flam och Nilsson var i jag fortfarande välkomnar en debatt dem emellan vilket jag också avslutar detta med så låter jag detta stanna vid det här och välkomnar Nilssons korrektioner av min text utan att för del skull gå med i deras ordväxling. Jag kan ha fel i raderna nedan men har inte för avsikt att gå djupare i det utan lämnar det till dig käre läsare.

Här hittar ni Mikael Nilssons tråd.

Ett krig har blossat upp mellan docenten Mikael Nilsson och författaren Aron Flam kring Flams bok Det här är en svensk tiger. Det hela tar sin början i mars på Twitter då Mikael Nilsson menar att Flams bok är fylld av felaktigheter och direkta lögner men att han inte har läst boken. Aron ber honom då läsa boken innan han kommer med kritik eftersom att en bok är en helhet – något Nilsson ignorerar utan börjar recensera del för del på Twitter – ett arbete som fortfarande pågår. Ett arbete jag inte tror skulle ses på med blida ögon av den akademiska värld Nilsson kommer ifrån. Men låt gå. Kritik på detaljnivå formuleras flitigt på Nilssons twitterkonto.

Det här är en svensk tiger belyser Sveriges roll under det andra världskriget och är en enorm pjäs och ännu längre i sitt onedkortade verk. Som en del minns åtalades Flam för upphovsrättsligt intrång angående bokens framsida. Man ville då beslagta även köpta ex av boken för destruktion redan innan den första rättegången. Destruktion av köpta böcker kan om något föra tankarna till 30-talet och är fullkomligt barockt. Jag låter det vara en egen gissning men är det nån gång man kan undra om man vill skriva om historien så är det då man vill förstöra böcker som beskriver en mycket orolig tid i svensk historia. Flam har friats i tings och hovrätt.

Det är helt uppenbart att Sveriges agerande under det andra världskriget är ett känsligt kapitel och det är förståeligt av skäl jag kommer återkomma till i höst i en videoserie. Flams verk har verifierats av historiker och arbetet som lett fram till verket har också fått stöd av många historiker som gästat hans podcast Dekonstruktiv kritik. Det förefaller mig något märkligt att hans bok då ska vara ”fylld av faktafel och lögner.” som Mikael Nilsson påstår. Nilsson är alltså ensam aktör i kritiken mot Flam och docent vilket är den lägsta grad som har rätt att undervisa vid universitet.

Edit: Detta har Nilsson påpekat som falsarium och där ger jag honom rätt. Detta går att läsa på Wikipedia: ”Titeln docent är inte längre centralt reglerad inom den högre utbildningen i Sverige. Det är därför i princip upp till varje lärosäte att bestämma utifrån vilka kriterier titeln skall delas ut och om den alls skall delas ut. I praktiken finns dock en samstämmighet mellan lärosätena om hur docenter utses. Docenttiteln motsvarar i Sverige ungefär fyra års heltidsforskning efter avlagd doktorsexamen och ger av hävd venia docendi, det vill säga ”rätten att undervisa” och handleda på alla nivåer inom högskolan, liksom att ingå i en betygsnämnd vid disputation. 

Det är allvarligt att berättelsen om Sverige under andra världskriget inte kan berättas. Nu ifrågasätts den genom att en person mikrorecenserar den på Twitter med olika nivåer på inläggen. Det här är något vi snarare borde förstora upp och ge plats i media. Anledningen till att det inte sker återkommer jag till.

Då jag läser Nilsson och lyssnar till Flam (länkar längst ner till en intervju med Nilsson i Arbetet och ett svar i en podcast av Flam) så är det för mig uppenbart att Nilsson avskyr SD. Han har mängder med tweets som tillbakavisar Flams påståenden och förringar också hans argumentationsteknik. Han skriver bland annat i en tweet från 21 juni: ” Flam har alltså förfalskat hänvisningarna, troligen i tron att ingen någonsin skulle granska referenserna.” -en ganska allvarlig anklagelse. Flam själv menar att inte alla noter tagit med pga utrymmesskäl och därmed också kostnadsskäl och utpris mot kund. De uteblivna noterna skulle uppta 200 sidor till av textmassa. Jag uppmuntrar dock Flam att lägga ut dessa noter digitalt.

Vi behöver förstå Sverige under det andra världskriget. Arons bok är ett ambitiöst försök. Att Sverige tonar ner sin skuld i kriget är helt uppenbart. Det är katastrofalt därför att det är också en grund till vår nutida berättelse. Att en bok som försöker förklara det som skedde då utsätts för en massiv kritik på sociala medier är faktiskt enbart patetiskt. Om boken skulle innehålla så pass mycket fel som Nilsson påstår så skulle den aldrig passerat de historiker som innan utgivning definierat som felfri. Vidare skulle boken också utsatts för massiv kritik i medierna om det visat sig svartmåla svensk socialdemokrati så mycket. Anledningen till detta är mycket enkel: vi ska inte veta så mycket om Sverige och det andra världskriget. Det är det vi betalar för nu.

Själv förordar jag en rejäl debatt mellan Nilsson och Flam. Jag älskar den öppna debatten och då någon angriper så pass hårt så hoppas jag att man står emot och tar greppet. Jag är den första att ratta in den kanalen.

Flam menar att det är ren och skär smutskastning från Nilssons sida. Jag är inte historiskt kunnig nog att bedöma rätt och fel i de detaljer som Nilsson pekar på och har absolut inte tid att bygga ett tredje hjul. Men verkar det inte märkligt att lägga så många år av sin tid på att skriva en bok som är en fiction om något som ska utge sig för att vara en historisk beskrivning? Verkar det inte märkligt att så många historiker givit Flam rätt genom hela hans arbete? Och verkar det inte märkligt att en akademiker inte ens läser hela verket utan ger sig på brottstycken och dessutom gör det på en av våra mest usla kommunikativa plattformar då det kommer till källkritik: Twitter?

Smutskastning eller ett faktakrig om en av våra viktigaste historiska ögonblick som präglar hela vår kultur av idag? Jag har själv angripits det senaste dygnet med tillmälen som rasist och nazist samtidigt som den video jag publicerade om streetrace på Strandvägen inte verkar träffat mer än någon enda där den skulle – dvs i kultur och havererad migrationspolitik.

Debattören Henrik Jönsson har ibland sagt att han tänker sluta göra sina videos inte bara för hatets skulle utan att det kommer från höger OCH vänster. Där känner jag igen mig. Vår verklighet är komplex och därför driver jag också detnyaparadigmet.com i syfte att försöka förklara vad som händer tillsammans med mitt briljanta nätverk som jag aldrig skulle klara mig utan. Att nå ut med komplexa budskap är svårare än att agera Joachim LaMotte. Det blir inte många följare men det visste jag innan jag startade. Når jag en handfull är det i alla fall en handfull till som kanske börjar tänka på det sätt som kan mildra antalet år av kaos vi står inför i det nya paradigmet – informationalismen.

Däremot avskyr jag smutskastning vilket är vardag för oss som är i debatten och slår tillbaka stenhårt om det uppkommer sådant. Helt enkelt därför att jag aldrig tolererar att någon äger min tunga eller målar upp mig som någon annan än den jag är. Det bemöter jag omedelbart och jag vet att Flam också gjort det tidigare. Ganska sällan lyckas de träffa oss med sin skit därför att de är rent obildade och känslostyrda. Den här debatten rör sig på flera plan: dels traditionell tonalitet och innehållslösa ord som man kan bortse ifrån men samtidigt en grav kritik mot Flams verk vilket i sig är mycket mer allvarligt.

Dialektik innebär förenklat att man sätter ett argument mot ett annat argument och ur dessa bildar ett nytt argument. Allt för att uppnå högre nivåer av dialogen. Det är en konst vi har glömt bort och som skapades av de gamla filosofierna där inte minst Hegels tolkning är intressant. Flam har lagt en tes. Nilsson en antites. Nu är det din tur att bygga din syntes.

Med det vill jag lämna er. Sveriges roll under andra världskriget ska tas på allvar och därför ber jag er läsa Nilssons kritik i Arbetet och därefter lyssna på Flams svar och därmed göra er en egen bedömning kring frågan. Skapa er egen syntes  – flr idag är inget viktigare än just att skapa synteser – och finner ni den intressant – gå sedan till källorna och bilda er. Det är kunskap vi behöver för att möta den nya tiden och det är bara du som kan ta ansvar för din egen kunskap. Men kom ihåg att alltid vara beredd att utmana din kunskap för ännu en syntes. Men skulle det här vara fråga om ren smutskastning i syfte att lyfta fram socialdemokratin och svartmåla SD har Nilsson enligt mig placerat sig ett av de mörkaste hörnen vi har i debatten idag och som jag och Flam verkar mot varenda dag. Visserligen med varierande resultat och skicklighet stundvis men jag tror Flam skriver under på Sanningen som en akt. Men den kräver kunskap. Jag tror Flam faktiskt tillskansade sig den i sitt arbete och jag tror han vill vara alltigenom ärlig. Men det är min syntes – även om jag helst ser MMA fighten mellan de två kombatanterna snarast. Vad blir din syntes i en av våra viktigaste frågor som präglat vår samtid? Till sist: tolerera aldrig att någon försöker äga din tunga eller måla ditt porträtt. Det är Du som är Din sanning som en akt.

En tanke på “Kriget mellan Flam och Nilsson: en betraktelse

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s