Amor Fati-Fembarnsfamiljer bör fundera på om de har råd att just ha fem. Barn.

I en artikel i Sydsvenskan berättas det om en familj som har svårt att få ekonomin att gå ihop till skolstarten. Läs gärna artikeln och fråga dig sedan: vad är intentionen med denna artikel? Eftersom jag inte ser medierna som några progressiva avant garde aktörer så låter jag mig, om möjligt något cyniskt, tillskriva intentionen att man ska tycka synd om familjen och troligen önska att staten fanns där för dem. Tidningar som betecknar sig om ”oberoende liberal” är idag mer eller mindre socialdemokratiska. Låt oss skärskåda artikeln.

Artikeln utgår från att familjen har svårt att få ekonomin att gå ihop i slutet av månaden. Så hur många barn har familjen? Familjen ifråga har fem (5) barn. Fem stycken barn. Från 1-18 år. Min allra första fråga är: hur tänkte ni då ni skaffade ett barn till? Hur tänkte ni ens då ni skaffade tredje barnet? Ett barn kostar (enligt hörsägen och för länge sedan så det kan röra sig om mycket mer nu) en miljon från vaggan till utflytt. Är det pengar den här familjen har? Nej. Så den allra första frågan blir: varför skaffade ni barn 3, 4 och 5 om ni inte kunde räkna hem försörjningen?

Jag erkänner oförutsedda saker kan hända i livet. Det är då man ska ha ett sparande. En buffert. Inte alla förunnat? Nej. därför har vi också en av världens mest generösa socialförsäkringar. Men den kickar inte in för fembarnsfamiljer där ena parten jobbar och den andra är föräldraledig och samtidigt uppbär bidrag för samtliga barn vilket uppgår till en hyfsad summa varje månad ändå.

Så då familjen ställer frågan: ”Hur ska vi klara denna månaden? Vad ska vi lägga upp på marketplace?” så måste jag ställa motfrågan: varför satte ni er i den här situationen? Fem barn – inte ens ett barn – är en rättighet. Tvärtom. Det är en skyldighet vilket för mig till nästa fråga.

Nästa detalj jag reagerar på i artikeln är att barnen blir utpekade då de kommer med samma kläder som de hade innan sommarlovet och inte nya kläder. Filosofen Nietzsche har ett uttryck som heter ”Amor fati” – älska ditt öde. I korthet går det ut på det som händer dig är nödvändigt. Jag går inte så långt men du är skyldig att du ta kontroll över ditt eget öde. Om inte älska det så i alla fall göra vad du kan utav det.

Den delen är idag fullkomligt överspelad. Vilka skapade hetsen att ha det senaste och nyaste? Föräldrarna. Curinggenerationen som gått från kapitalism till att barnen nu ska få välja kön – om sossarna får som de vill – innan femton års ålder. Vi ger dem nu det kön de vill ha. Kommer du bli mobbad om du kommer som samma kön som innan sommarlovet? Ansvaret är utraderat och staten är garanten för din överlevnad vilket också då gör dig helt beroende av densamma och därför inte kan leva ditt liv i frihet. Idag kan du bi sparkad för att du röstar fel och hur ska det gå för dina fem barn då?

Det tredje jag reflekterar över är att vi kanske då skulle införa skoluniform men det rimmar inte med läroplanen som framförallt annat menar att individen ska vara i centrum och barnets vilja ska påverka hela undervisningen (ja det stämmer – eleven kan begära att ändra sin målplan vare dag om hon vill). Så identitets-Sverige kan inte stävja eventuell mobbing på det här sättet. Heller.

Det för mig till barnen. Föräldrarna har nära nog spelat bort sitt ansvar i den är frågan och det hamnar nu på barnen själva vilket jag inte menar är fel utan direkt utvecklande i ett samhälle där allt fler kommer behöva allt mer bildning och kunskap för att ha en chans att överleva. Det nya samhället är mer skoningslöst än någonsin för tekniknologin gör det sådant och du kan aldrig stoppa teknologin.

De här barnen i den här familjen har nu inget annat val än amor fati. De måste stå upp för sin bakgrund och bli hjältar i sin nedre medelklass. Deras föräldrar har gjort valet – nu måste barnen själva betala. Det är för mig obegripligt att ge utrymme för den här sortens reportage då de vinklas till att det är synd om en familj som 1) valt att skaffa fem barn 2) inte uppfostrar sina barn till hjältar och 3) redan uppbär en ansenlig summa pengar i månaden.

Amor fati. Jag ber er reflektera en stund över det. Lev det liv som du mäktar med. Det kräver att du blir din egen hjälte. Inte offer. vilket det här landets hyperkultur har drivit oss till och som allt för många köpt i blindo. Välfärd och konsumtion. Den tiden är på väg att övergå i något helt annat vilket mina artiklar ofta handlar om. Amor fati mina vänner. Amor fati. Och därpå hård eftertanke och reflektion.

Följ Det nya paradigmet på Twitter (lite råare, lite roligare), Facebook (lite djupare och ibland underhållande) och Youtube (the videofied paradigm – sakta växande)

Missa inget inlägg – Prenumerera på Det nya paradigmet.

Jag vill veta mer om vad som händer på 20-talet och varför.

Gillar du det du läser? Stöd mig om du vill. Varje bidrag mottages tacksamt.

SWISH: 0707 17 47 30

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s